Flykt
Det var fredag kväll
och på stadens alla utecaféer blandades kall skummande öl med ciderfniss och vårkänslor..
Vi hade varit på en restaurang med budgetmeny och ätit oss mätta,
och framför oss hade vi en lugn tevekväll i soffan framför Melodifestivalen
trodde jag
På vägen hem stannade vi till på barnens favoritgodisaffär för att plocka ihop lite kvällsmys,
men han valde inte ut sina godisbitar som han brukade?
Istället tittade han sig bara glasartat omkring i butiken
och jag noterade att hans sinne åter var på flykt
på flykt undan vad?
Jag frågade om det var nåt särskilt han ville ha
och han svarade något mumlande otydligt som jag inte ens hörde
Så jag plockade lite förstrött och förvånat i de godisbitar som vi brukade köpa
några av hans favoriter
några av mina
medan barnen plockade sina egna små påsar med glittrande barnaögon
...men precis när jag vek ihop påsen för att gå och betala,
så avbröt han mig plötsligt med en nervöst flackande blick:
- Du, Jonas ringde för en stund sen och frågade om jag ville gå ut och ta en öl ikväll, så jag drar snart..
(..han undvek att se mig i ögonen när han sa det..)
???
Öh?
Va?!?
Bara sådär?!!
Utan förvarning?
Plötsligt stod där en främling framför mig..
*jag skakade oförstående på huvudet, men jag sa inget, för jag hittade inga ord just då..*
Oändliga sekunder senare föll besvikelsen över mig och orden lossnade ur mitt inre:
- Krogen? Nu?!? Varför har du inte sagt nåt tidigare? Vi hade ju planerat att... Melodifesti..
- Jaa, men jag glömde säga det till dig.. Det blir nog inte så sent.. Puss å hej!
Det var fredag kväll.
På vårt vardagsrumsbord stod en välfylld godisskål
och på teven sjöng Nordman för hela svenska folket.
Barnen var glada
ville ringa och rösta
ville se Nordman vinna
ville ringa igen och igen..
och vi jublade högljutt tillsammans när Nordman slog ut Carola
och vi hoppade upp ur soffan och sträckte våra starka stolta armar mot taket i en segergest
YES!!
De VANN!!
..och jag log glasartat men ärligt åt barnens glädje
medan jag febrilt försökte förstå...
djupt inuti
Bara tankar som vill ut..
Sorgen är långsam.
Kan det vara därför jag minns allt som i otydlig berusning, det som blev inpräntat djupt inuti?
Sorgen är långsam
..med sina korta, tysta steg, obetydliga viskningar och frånvarande leenden.
Jag upphörde att existera,
några veckor där i maj..
Då när röda bilar plötsligt var intressantare än blåa...
(Kommer du någonsin kunna förstå hur ONT det gjorde när mitt hjärta krossades brutalt mot smutsig asfalt..?)
Jag andades bara,
och varje andetag
skavde sönder
och tog emot.
Vänstertrafik i hjärnan..
Jag tror min hjärna hade ställt om till vänstertrafik de där stressade dagarna i mars?
Ja, för nog såg jag alla tecken, det gjorde jag ju, men jag tolkade dem inte..
(...eller rättare sagt, jag tillät mig inte att tolka dem. Det kändes bara så urbota korkat att ens fundera i de banorna, för inte skulle min kille göra nåt sånt mot mig!? Nej, hur kunde jag vara så dum och ens tänka den tanken??...)
Så resonerade jag när jag beslutsamt höll för öronen när de tjutande varningsklockorna alarmerade i min kropp..
Inte ens i min vildaste fantasi
kunde jag tänka mig att tvättstugetiderna plötsligt skulle innefatta hemliga eggande telefonsamtal..?
Och inte kunde jag tro att veckohandlingen på Ica Maxi plötsligt skulle innefatta korta stulna minutrar med älskarinnan..?
Nej, så tänkte jag faktiskt inte..!!?!
Det gjorde jag inte..
-Nej, inte han! log jag lugnande mot min bekymrade vännina som tydligen hade börjat ana ugglor i mossen..
-Inte min kille.. Han är inte sån..!
När går det över?
När går det över??
När försvinner smärtan?
Jag går här i min vardag och jag fungerar tillfredsställande..
Jag lagar näringsriktig färgglad mat och tvättar små byxor med envisa gräsfläckar på..
Jag kramas och älskar till fullo, men längst inne i hjärtat spökar deras fula lekar ännu..
Ibland anfaller minnena mig brutalt och utan bedövning,
och jag rasar ihop som ett skakigt korthus i korsdrag..
För mitt i en händelse ser jag plötsligt älskarinnans leende..
Om jag hör ett speciellt ord så ser jag dem framför mig..
Läser jag något speciellt så ser jag deras mail framför mig..
Alla vackra ord de skrev till varandra.. Delade..
Alla söta smeknamn de gav varandra..
(..och helt plötsligt känns hans många söta smeknamn på MIG så sjukt jävla skitiga och billiga.. Jag kan inte njuta av dem längre. Blir bara ledsen av dem. Försöker enträget tränga undan men lyckas inte alltid..)
Jag vill inte ge henne makten över mina tankar
Jag vill inte ge henne makten över min vardag
Jag vill inte ge henne makten över mitt känsloliv
Men just HÄR och NU spökar det i mitt innersta rum, och jag hatar dem för det..
Jag var en stark människa innan det här hände..
Ärrad och sönderskrapad måhända, men ändå stark och stolt..
Nu är jag nedtrampad.
Fortfarande stark
Absolut.
Och fortfarande stolt.
Men nedtrampad.
Har ni förresten sett att jag har två kategorier på mina inlägg numera?
En kategori heter "dåtid". Där jag skriver om det som var DÅ (..mitt i smärtans centrum..)
Den andra kategorin heter "nutid" och där skriver jag ur min vardag IDAG. (..från andra sidan mörkret..)
Scrolla längst ned på sidan om du vill hitta kategorierna.. ♥ KRAMAR till ER ♥
Nästa arbetsdag ...
Nästa arbetsdag framför dataskärmen på kontoret:
Hans tungspetsvåta sinnen drunknade behagligt i hennes enorma fotoalbum på Facebook..
Inte ett enda foto missade han.. Nej, han scannade grundligt av varenda liten bråkdel av förevigade sekunder och centimetrar av hennes tidigare liv..
Framifrån.
Bakifrån.
I profil.
Leende.
Allvarlig.
Mystisk.
Skrattande.
Påklädd.
Avklädd.
Överallt fanns hon.
( ..inte bara inuti honom..)
Han tyckte om det han såg..
Han tyckte om hennes långa avundsvärda hår.. det med solglitterstänk längst ute i topparna..
Han tyckte om hennes livliga gröna ögon som förföljde honom i de tysta korridorerna på kontoret..
Han tyckte om hennes mjuka kvinnliga former.. de som lockade honom att svika och förgifta..
Han njöt till fullo av hennes odelade uppmärksamhet, av hennes komplimanger och av det eskalerande intresset som hon visade honom.. Den fysiska distansen mellan dem hade börjat klia irriterat under huden på honom nu..
Några förströdda kaffedränkta arbetstimmar senare låg han avslappnat utsträckt i vår nyinköpta begiea soffa hemma i vardagsrummet med alltför repiga parkettgolv och oräkneliga märken av små kladdiga barnfötter..
(Jag kan inte dra mig till minnes exakt vart jag befann mig just de där två timmarna, men jag antar att jag svettades ymnigt på ett boxnings-pass eller så, för just då rann den överfyllda bägaren över....)
Just då, mellan klockan 17.58 och 19.24 ringde han upp älskarinnan för allra första gången
och klockan 19.25 var han redan skoningslöst sönderklöst av det högljudda dåliga samvetet som bankade honom brutalt inuti. Han slog sig osams med sig själv och brottades i en brottningsmatch som han aldrig skulle kunde vinna, och ändå kände han att det var v ä r t det..
" - Gumman, det här är moraliskt fel, egentligen.. och förbjudet.. "
skrev han smått ångerfullt i ett sms till älskarinnan i hans tankar strax innan han släckte sänglampan för natten..
Så fortsatte han:
"-..men om det leder till något gott så är det värt det!
Puss och kram vackrast!"
Brevid honom i den renbäddade dubbelsängen låg jag invirad i mitt vita duntäcke..
Och inte ens doften av min varma sömniga kropp kunde filtrera hans tankar längre..
Nyvakna hjärtslag..
Fortfarande hade de bara ögon, mail, sms, och mms-kontakt.
(...det började kännas allför fattigt i honom..)
Han ville ha mer av henne nu..
Han ville ha så mycket mer mer mer, men först måste han hitta tillfället..
Tillfället eller den rätta ursäkten.
Tillfället eller den rätta nödlögnen.
"- äh, säg bara att du måste jobba över, eller att du ska till garaget eller vad som helst.."
hade älskarinnan ivrigt skrivit i det senaste mailet från kontorslandskapet brevid, och hans nyvakna hjärta bultade extra snabbt varje gång han såg ett gult litet blinkande kuvert uppe på dataskärmens fönster.
"- ja, jag ska försöka luska ut något bra snart. Jag lovar! Jag tror att jag har kommit på något hållbart nu.."
skrev han genast lugnande till svar och älskarinnan log brett för sig själv vid sitt skrivbord där gula små post-it-lappar tapetserade dataskrämens båda ytterkanter..
"- okej, jag hoppas, väntar och längtar. Förresten, vågar du inte adda mig på Facebook din fegis?!.."
retades älskarinnan tillbaka, och trots att hon satt bakom en stor belamrad glasvägg på andra sidan kontorslandskapet så kunde han nästan höra hennes retsamma skratt klinga genom pärmarna. Hennes röst kittlade hans känsliga näthinnor och hennes kropp skrek efter honom där i korridorerna. Återigen kände han de där välbekanta yviga lustarna som klöste sönder hans ryggslut medan arbetsdagen gick mot sin ände..
Han loggade snabbt in på Facebook, såg hennes självlysande förfrågan och tryckte blixtsnabbt på "confirm friend request". Genast började han formulera ut några eventuella godtagbara ursäkter till att han hade henne som "vän" där på Facebook.. Just in case of liksom..
Om någon skulle fråga något
Han ville ju inte bli ifrågasatt på något vis.
Ingen fick ju veta något!
De hade de bestämt tillsammans.
De hade dyrt och heligt lovat varandra att hålla tyst om det som skedde.
Det var ett villkor, för det skulle ju vara vattentätt ni minns...?!?
Ingen i hela världen skulle få veta något om deras fuktiga läppar och sökande händer..
Trodde han.
Men älskarinnan klarade till sist inte av att behålla allt glitter längst inne i själen för sig själv..
Hon höll ju på att spricka av alla sjövilda bubblor och av regnbågens alla nya nyanser på hennes himmel..
Så i skydd av mörkret berättade hon om hemligheten för sin allra bästa vän.
I skydd av mörkret lät hon alla kladdiga sanningar få sina egna tydliga bokstäver.....
Ett steg närmare..
Älskarinnans väldoftande långa solblekta hårtestar slingrade sig förföriskt och ömt runt hans förbjudna tankar och kramade hans ständigt pockande dåliga samvete ännu en gång..
(..lika smutsiga som underredet på bilen som stod parkerad ute på personalparkeringen)
Dagligen brottades han med samvetet
Dagligen vann hon en sekund extra
Dagligen bleknade mina blå ögon i jämförelse med hennes gröna..
Deras dagliga tiotals mail blev allmer intensiva..
Drömmande Lockande Sexuella Eggande
Kittlingarna i magen omvandlades till sprittande livsenergi och en liten bakgata på Söders skuggsida blev plöstligt mera lättillgänglig och magnetiskt tilldragande..
Han funderade på att ringa upp henne..
För varje fundering, en sekund närmare faktum
Han visste ju att hon skulle välkomna honom med öppna armar
Han visste ju att hon både väntade och längtade
Ändå tvekade han
Han passerade sakta men målmedvetet Söders knöliga kullerstensgator på väg hem från arbetet..
Inne på den lilla närbutiken i hörnet köpte han ett paket Wrigleys Extra strong mint "utifall att"
När han närmade sig hennes port saktade han in lite granna och fingrade bekymrat på sin mobiltelefon medan blicken flackade upp mot en av balkongerna i det gula gamla stenhuset med välskött putsfasad..
"..jag finns ett enda samtal bort.."
Så hade älskarinnan sagt till honom, och orden verkade föröka sig vilt i hans febriga fantasier..
Just som han lyfte den repiga arbetsmobilen för att slå hennes förbjudna telefonnummer..
(..ni minns va, det som stod under namnet "Anders Larsmo, tekniker" )
... just då ringde jag..
Naturligtvis helt ovetandes om vad jag faktiskt nyss avbröt..
Totalt ovetandes om att jag just brutit all elektricitet, spänning och magi..
-Hej hjärtat, duu.. Inte kan du stanna på närbutiken i hörnet på vägen hem och köpa lite röd paprika och en liter mjölk är du snäll?! Maten är strax klar men vi hade visst ingen paprika......??!
*lång tystnad*
-Hallå!????
-Hör du mig?!?
Jodå! Han hörde!
Och visst skulle han stanna och köpa den där paprikan.
Självklart.
Han var ju ändå alldeles i närheten....
Kärleksresa
..bara några kilometer bort satt jag vid vårt rustika köksbord,
smått leende med ett äggskalsfärgat pappersark i min hand..
Det hemgjorda, lite grova pappersarket med en underbar struktur hade jag nyss inhandlat i en liten personlig hantverksbutik på en kullerstensgata nere på stan, och snart hade jag dränkt arket med mina guldfärgade tankar:
Den 24 augusti åker vi till solen och värmen, du och jag.
Jag har ordnat flyg, hotell och helpension till oss båda,
det enda du behöver göra är att packa resväskan och le.."
Jag hade ju fått en totalt oväntad större utbetalning från min tidigare arbetsplats, och därför valde jag att använda de pengarna till en avkopplande kärleksresa..
Det var ju snart hans födelsedag.
Klart att det får kosta!
(samtidigt, någon annanstans, satt han och älskarinnan och planerade sin hemliga heta kärleksresa...)
Löningshelg på resebyrån..
Inne på resebyrån var det en överdrivet lång kö den här morgonen..
Det var torsdag i mars och löningshelg, och ett tag funderade han på varför halva Sverige prompt skulle boka resor just idag!? *han suckade tyst för sig själv medan han fingrade uttråkat på den gula nummerlappen med siffran 86 på* Väggarna i butiken verkade vara tapetserade med lockande foton på susande palmer och överdrivet vita stränder, och framför honom på rottingbordet låg en vältummad katalog från Ving.
Åter igen slog hans hjärta lite hårdare..
Lite snabbare.
Lite livligare.
För sin inre syn såg han plötsligt älskarinnan på en av de där övergivna stränderna..
Han kunde se henne ligga där utsträckt i den vita sanden som envist ville klibba sig fast mot hennes gyllenbruna hud..
Blotta tanken på att få se henne i bikini fick hans puls att stegra likt kvicksilvret i en gammal omodern termometer..
Hans fantasi skenade allför snabbt medan barbie-dockorna bakom disken på resebyrån febrilt försökte beta av kön med ett påklistrat leende på de rynkutfyllda läpparna..
Han log litegranna för sig själv där han satt..
(Bara sådär så att ena mungipan höjdes lite obemärkt..)
Sekunden senare plockade han upp sin repiga arbetsmobil modell extremt slittålig..
Snabbt och diskret fotade han sedan av en av de absolut vackraste reklambilderna på väggen brevid honom,
och så tryckte han på "sänd" innan han ens hade hunnit tänka tanken ut.
"Vad säger du vackraste baby, skulle du vilja spendera några veckor på den här stranden med mig i november månad...?!
Älskarinnan öppnade hans mms sekundsnabbt trots att hon egentligen var strängt upptagen med en försenad lönerapport. Hon läste hans målande kärleksfulla text med fuktiga blå ögon, och hon njöt av det vackra fotot med vajjande palmblad och turkosblått oändligt hav..
Och så log hon litegranna för sig själv där hon satt..
(Bara sådär så att ena mungipan höjdes lite obemärkt..)
Vinna eller försvinna?
I skydd av mörkret kunde deras lekande sinnen mötas utan risker..
Älskarinnan med det böljande blonda Hollywood-håret tog chansen, vinna eller försvinna.
Göra bestående avtryck i sanden eller bara ebba ut ur fantasin..?
Hon skickade beslutsamt iväg ett utmanande MMS till hans arbetsmobil
och bara några hundra meter därifrån vibrerade en ljudlös repig Sony Ericsson av modell slittålig..
" ..din härliga kropp har etsat sig fast på min hornhinna baby, vad gör du med mig..?!"
skrev han blixtsnabbt tillbaka med en hårt hamrande puls
och i hans mage fladdrade plötsligt tusen små fjärilar med sköra vingar av spets..
Vattentätt?
Till en början var han nog väldigt försiktig med sin älskarinna..?
Nästan listig kan man tycka..!?
Hon hade fått smak på något som retade hennes kvinnliga lustar,
men han bromsade ändå till ibland när hans svidande samvete skrek för högt..
Hon bad honom att adda honom på Facebook.
Han bromsade.
Hon bad honom att komma hem till henne "och fika" nån dag.
Han bromsade.
Hon bad honom att "ge lite mera av sig själv".
Han bromsade.
" ...egentligen är det moraliskt fel det här... "
..skrev han smärtande insiktsfullt i ett av de svettiga mailen till älskarinnan, men lusten och nyfikenheten var långt mycket starkare än samvetskvalen, och andhämtningen mellan mailen blev allt tyngre med tiden..
Bara några få dagar senare matade han iskallt in älskarinnans lockande mobilnummer på sin repiga arbetsmobil modell extremt slittålig.. (...den som plötsligt varit så osynlig och tyst i hemmet...)
För säkerhets skull lade han till:
"Anders Larsmo, tekniker"
Han trodde att han var smart!
Han trodde att det var vattentätt och han log finurligt för sig själv..
..Och med tiden blev han allt djärvare och djärvare med sin lockande älskarinna..
Hon med det där långa blonda avundsvärda Hollywood-håret..
Retfullt och kittlande
Deras kittlande mail studsade frenetiskt mellan jobbets datorer allt oftare nu..
Knappt hade HAN hunnit läsa klart hennes senaste mail förrän han satt och plitade ner ett ångande svar..
..och knappt hade HON hunnit läsa hans svettiga ord förrän hon satt och log mystiskt för sig själv vid sitt överbelamrade skrivbord på det annars så trista kontoret.
De hade en hemlighet de två..
De två på kontoret.
Han, konstruktör.
Hon, administratör.
Det var förstås svidande förbjudet och himla omoraliskt,
det visste han
men det kittlade så farligt mycket i maggropen
när stulna timmar plötsligt blev till dagar..
Han satte sig smått stressat ner vid datorn igen (för femte gången sedan frukostkaffet för en timme sen) och med smått svettiga handflator klickade han sig vant vidare in till INKORGEN där ett litet gult kuvert bländade honom retfullt.
Ett nytt mail!
Arbetskollegorna var förstås fullt upptagna med sitt eget,
och ingen märkte hur hans hjärta faktiskt bultade lite extra hårt....
Det gör ont ibland...
Det gör ont ibland..
Det svider till.
Som små vassa rosentaggar mot fingertopparna..
Och vissa dagar kommer smärtan tillbaka, helt utan förvarning..
Den brottar omkull mig..
(Utan att jag förstår varför och hur..)
*jag viskar så tyst att jag knappt hör det själv*
H a n h a r v a r i t o t r o g e n ..
(..det gör ont att ta orden i munnen..)
O
T
R
O
G
E
N
*viskar ordet för mig själv en gång till*
Bränner till inuti.
Svider som brännässlor mot sommarhud.
De träffades på arbetsplatsen..
VÅR gemensamma arbetsplats..
*svider igen*
Det började med att de hejjade på varandra..
(Klart som faan att de hejjade på varandra, det gör ju kollegor,
även fast företaget är stort och de anställda är alltför många..)
Blickar med ögonglitter och talande kroppsspråk.
Hormonsignaler alarmerade och ögonkasten förlängdes..
Visste de redan där?
Redan då?!
Vad som skulle hända?!
(...jag vet inte...)
Några dagar senare började de maila med varandra..
Jobbmailen förstås..
Först lite kamouflerat oskyldigt om de där ytliga och jobbrelaterade sakerna:
-Semester snart, ska bli underbart! Har du planerat nåt särskilt?
Han svarade.
Ögonblickssnabbt svarade han..
Fram och tillbaka for mailen..
Mellan mannen och kvinnan..
Han och henne.
Tio-femton mail om dagen växlade de med varandra och snart blev orden djärvare och tonen fuktigare..
Mvh byttes mot Kram
Kram byttes mot PoK
PoK byttes mot Smek och Kel
...och snart byttes hans respekt gentemot mig mot en växande sexuell attraktion och lust som han hade alltför svårt att motstå...
Jag fattade inte!
Jag anade inte att det var så illa..?
Jag kände bara att hans kyssar smakade beskt i min mun och att hans bleka blick var lika tom som den fula godisskålen från Kosta Boda som stod på vardagsrumsbordet..
Nej, jag anade faktiskt inte...
