Bara tankar som vill ut..
Sorgen är långsam.
Kan det vara därför jag minns allt som i otydlig berusning, det som blev inpräntat djupt inuti?
Sorgen är långsam
..med sina korta, tysta steg, obetydliga viskningar och frånvarande leenden.
Jag upphörde att existera,
några veckor där i maj..
Då när röda bilar plötsligt var intressantare än blåa...
(Kommer du någonsin kunna förstå hur ONT det gjorde när mitt hjärta krossades brutalt mot smutsig asfalt..?)
Jag andades bara,
och varje andetag
skavde sönder
och tog emot.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Läs gärna vad jag skriver på
http://otrohet.blogspot.com/2009/06/leia-skrev-en-kommentar-pa-min-blogg.html
Postat av: MissLust n' Desire
(Men tack, vännen! :) Vad sött av dig!
Kram)
...
Usch, det gör så ont att läsa.. Vet hur det känns, även om jag drabbades för länge se'n - just där på gränsen till vuxenlivet.
Idag kan jag nog nästan säga att jag är glad att det hände - av det förhållandet lärde jag mig vilken typ jag absolut inte vill ha! ;)
Trackback
