Gone
Trying hard
to fill the emptiness
The piece is gone
left the puzzle undone
Stormar inuti..
Jag blir så jäkla ARG på dig ibland..
så FÖRBANNAD
så BESVIKEN
LEDSEN
och SÅRAD
Vissa dagar tror jag nästan att jag hatar..?
(Inte dig men det du gjort..)
Du har skadat mig
så djupt
Inte bara en gång
Inte två gånger
utan alltför många gånger
Alltid utan ord
ljudlöst
kommunikationsfritt
med kraftig silvertejp
över de strängt förseglade läpparna
Du inser dina misstag
absolut
men lär du av dem?!
Jag har alltför svårt
tyvärr
att se något värde
i din personliga utveckling
när den sker
till bekostnad
av stora smutsiga fotavtryck
i min själ?
För MIG fanns du!
Om jag hade fått behålla dig så hade hela situationen varit en helt annan..
Min vardag hade inte alls sett ut som den gör idag..
Inte om jag hade haft dig kvar
inuti
Jag hade haft en stor vacker mage vid det här laget,
hemligheten hade varit offentlig,
lyckotårar hade runnit på svärmors stolta kinder
och gratulationerna hade haglat..
Jag hade nog börjat leta efter den där vita spjälsängen som jag så gärna ville ha..
(den som skulle stå där i hörnet vid garderoberna.. nära min säng..)
Jag hade nog sneglat lite på olika barnvagnsmodeller,
tittat på pyttepyttekläder i könsneutrala färger
och jag vet
att en längtande storasyster
hade älskat dig
från allra första stund..
Men det blev aldrig så..
Istället fick jag begrava dig.
I all hemlighet.
I mörker.
Djupt inuti.
Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du aldrig ens "har funnits"
för någon annan
än för mig
Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du inte saknas
av någon annan
än mig
Jag önskar att jag kunde flyga upp till himlen
och hämta ner dig till jorden igen
till min famn
där du hör hemma
älskade
saknade
lilla Liten..
Jag, en änglamamma..
Jag har lagt till en ny kategori i bloggen nu, det kanske någon redan har uppmärksammat??
Kategorin heter: Älskade saknade lilla Liten ♥
och den kategorin berör utvalda delar av min graviditet, våndorna, känslorna och dess irrationella stormar.
Den handlar kort och gott om saknaden, sorgen och smärtan efter ett förlorat änglabarn som inte fick leva..
Till fel central.. av misstag..?
Attraktion är inget abnormt resistent virus som lever sitt eget liv utanför skyddsramarna..
Otrohet är inte något som bara "händer" av misstag..
Det är en längre process, som kräver både tid och tanke för att få näring och kunna gro.
Det är något som man ger sin tillåtelse till att växa fram.
Det är ungefär som att sitta och slumra på ett skakigt tåg som rullar in på Malmö central
och yrvaket titta upp och säga:
-Nämen hoppsan.. nu rullar vi visst in i Malmö? Jag bor ju visserligen i högst uppe i Luleå,
men nu när jag ändå är här kan jag ju lika gärna hoppa av en stund och se mig omkring lite..
Och min, kanske trångsynta, kontenta av denna insikt är
att du naturligvis hade förstått redan i Borås att tåget gick söderut istället för norrut.
Det kunde ju inte ha undgått dig, eller hur?!
Konduktören hade ju ropat ut det i de raspiga högtalarna flertalet gånger
och det står ju dessutom Malmö på din biljett..
Det jag menar är
att otrohet och uppflammande förälskelse är något som man faktiskt kan välja eller välja bort.
Du hade ju tusen och åter tusen tillfällen att hoppa av det skenande tåget och vända norrut igen
göra rätt
men du valde att fortsätta din vingliga färd söderut
och nu får du betala det skyhöga priset
för din smutsiga långfärdsbiljett
till fel central..
Inspirationen till det här inlägget har jag fått av skribenten Bengt. Tack snälla för insikterna..
Älskade barn
Älskade barn
Allt var förgäves
all längtan,
allt hopp,
alla drömmar
om en framtid tillsammans.
Allt har jag kvar
inom mig
utom dig.
All kärlek.
Känner mig tom
och ändå sprickfärdig
av allt jag aldrig hann ge dig.
En dag
var allt vi fick.
Men jag kan känna dig
i min famn,
ditt mjuka hår,
hur det kändes
att krama dig,
kyssa ditt huvud.
Men en enda dag
var allt vi fick
av det som borde varit
ett helt liv.
Av: Åsa Holmberg
Jag har nu lagt in en ny kategori för er som enbart vill läsa om mitt älskade änglabarn ♥
"Älskade saknade lilla Liten"
Trängd eller ärlig?
.jpg)
Det är så fruktansvärt onödigt att sparka på någon som redan ligger ned..
Jag ber dig ju inte om mycket,
men jag ber dig
att vara ärlig
(..är det så svårt?)
Är det för mycket begärt?
(..eller är ditt hjärta på villovägar igen?)
Varför ägnar du annars
tid och energi
åt att sopa undan dina fotspår?
Vad har du att dölja??
(..jag förstår inte??)
Är det sant det du säger?
Eller är du bara livrädd att du ska bli inmålad i ett hörn igen?!
Den andra smärtan..
Jag startade den här bloggen
för att få en chans att ventilera..
För att få älta
hans otrohet
hans svek
och smutsiga lögner,
och för att få sätta ord på
hur det känns
när man har tyngder hängandes i revbenen
strax under brösthöjd..
Men så hände något..
(som dödade inuti
men som även skänkte en välbehövlig distans)
Jag satt på ett naket badrumsgolv
med mitt lilla vackra döende foster i mina händer
Jag skrek ut min smärta
när fostrets lilla hjärta slutade att slå
..och samtidigt lossnade den andra smärtan.. (?)
För plötsligt känner jag inte alls samma behov att att älta hans otrohet längre..
Hans otrohet och hans svek gör mig inte alls lika illa längre..
*konstaterar*
Det smärtar inte alls som förut..
(som jag sa i ett tidigare inlägg, jag tror att sorgen har flyttat fokus?!)
Det känns så befriande skönt att se hur sorgen ändrar färg och form
men samtidigt känns det för jävligt
att jag skulle tvingas uppleva något så fruktansvärt hjärtslitande
för att få distans
till den andra smärtan...
Tack!!
Tack för att NI lyssnar
när jag behöver prata
när det blir för fullt
inuti
Det betyder så otroligt mycket för mig
Eftersom graviditeten inte var officiell ännu
så var det ju ingen som visste
ingen nära
ingen som gladdes
ingen som frågade något
ingen som delade mina tankar
Så när lilla älskade Liten dog
så hade jag plötsligt ingen att prata med
för ingen visste ju
och jag orkade inte ta om allt
från början
Då blev NI mina terapeuter
mina kloka psykologer
mina hörande öron och mina klara ögon,
mina nyktra ventiler till den vanliga omvärlden
Och för det vill jag tacka er
Det betyder så MYCKET för mig
att ni lyssnar
att ni finns där
fysiskt frånvarande fast så närvarande
Utan er hjälp hade jag stått kvar på ruta ett..
♥♥♥
