.

-Du blir utnyttjad!! väser förnuftet vasst
och ljudet skär sönder mina trumhinnor

Men hjärtat svarar inte..
Hjärtat ignorerar dövt det som förnuftet påstår

Jag älskar honom ju..
(trots allt)

Igår kväll:

Första krogbesöket sen separationen
hela det föredetta arbetslaget hade en efterlängtad reunion
med trerätters festmiddag och glada trubadurer
och kramarna var så många fler än de tunga tankarna

och jag visste ju egentligen att det skulle hända
i närheten av dem som alltid vandrat i min skuggbild
för min förklädda själ sörjer ännu i skydd av mörkret
och mina händer saknar värmen av någon annans

Jag fick låna en människas hjärta för några stulna timmar
fick känna spåren av hans unika fingeravtryck mot min trötta handrygg
fick låna lite ärlig värme, pulsen i hans artärer, och en trygg famn att luta huvudet mot

Det hade varit totalt otänkbart för tre veckor sen
totalt omöjligt
T A B U


Men igår kväll var det bara rätt
för det stärkte mig

Tvåsamhet
Samhörighet
Härlighet
Verklighet
Ömhet
Sårbarhet
Nyfikenhet
Nyvakenhet
Vaksamhet
Klantighet

Otrohet

Dumhet
Tråkighet
Ensamhet
Sårbarhet
Hemskhet
Avskildhet
Verklighet

Och en av de där riktigt gråmulna trista dagarna i mars
(när det regnade irriterande och oupphörligen utanför vårt smutsiga köksfönster)
upptäckte jag med en enorm sorgekraft 
och väl undertryckta smärtvågor
att det inte längre kom någon post 
adresserad till honom
i vår gröna fula brevlåda
av billig plast

I åtta jävla års tid
hade det dagligen kommit nya brev, räkningar,
reklam, tidningar och erbjudanden
adresserade till honom
men nu gapade lådan plötsligt ekande tom
så hånande tom..

Bara mitt!
Plötsligt bara mina brev
mina jävla räkningar
min jävla reklam


Brevlådan blev plötsligt så obarmhärtigt och överbevisande tom
och jag vet att jag inte förmår beskriva smärtan för er med ord
för det snurrade så frenetiskt inuti och minutrarna tickade baklänges utan att blinka..



-Han har lämnat dig!
väste Förnuftet och Sanningen hårdnackat 
utan att någonsin skräda sina smärtande vassa ord 
medan Överlevaren i mig hysteriskt försökte trycka undan
och måla över de mest krackelerande sprickorna
av det som en gång varit mitt liv

för att inte falla, inte falla, inte falla, inte falla..

Inte uppleva!
Inte känna!


DÖ smärta
DÖ för fan!

Hej
Jag heter Leia
och jag är en idiot

En förbannad jubelidiot!