.

Är det en aldrig sinande ström
av nya täckande lögner
undrar jag
trött och besviken
då jag sitter vid köksbordet
och inser
att jag återigen
blivit matad med
billiga ohållbara lögner

Finns det verkligen ingen ände på
hur mycket man kan ljuga för en annan människa
enbart för att skydda sig själv
från sina egna mardrömmar och känslodemoner?

Svart på vitt
ligger de senaste påhitten
framför mig

Svart på vitt
ser jag
hur han manipulerar
med mina tankar
manipulerar
med sanningen
så att den bättre ska passa mönstret
för stunden

Svart på vitt
förstår jag
att han missbrukar
mig


Missbrukar mig?!?

Missbrukar mig (!)

Missbrukare?


Missbruk!








(jag har aldrig sett på det så förut)
har aldrig tänkt på det viset?
när någon har påstått att han är en missbrukarpersonlighet
 så har jag snabbt slagit tanken ifrån mig
för han missbrukar ju inte
inga droger, inte alkohol, inte sex, inte spel
nej, men mig..







(insikt)

Känslokall
(nu är han plötsligt totalt känslokall igen)
a v s t ä n g d

- hej då
- jag har inga känslor
- jag bryr mig inte
- tack för de här tio åren
- vi kanske ses på stan nån dag..

*nonchalant axelryckning a´la obstinat tonåring*



ROBOTEN är tillbaka
No mercy!

(Hälsa artigt på Mr Stoneface gott folk)

Stenhård
Macho
Iskall
Tuff



(fast egentligen,
om du frågar mig
 innerst inne; så ynkligt liten)





Han påminner om ett oförstående och förvånat litet barn
som just varit in på Buttericks och köpt en häftig svindyr maskeradkostym
fem storlekar för stor och bara så fel fel fel

Jag lever som i en dålig jävla B-film
dammig och orörd i hyllan sedan sju och en halv månad tillbaka
för allt bara är på låtsas
och storyn är fejk
Nothings for real


Så länge jag inte tittar på det som blivit mitt nya liv
så kan jag nästan inbilla mig att det är okej ändå
att det faktiskt funkar, att jag orkar stå rak i stormarna
fastän sömmarna brister ibland

Men gud
det är ju bara fejk!
Bara dåligt patetiskt skådespel
bräckliga fasader och lögnaktig rekvisita

Jag låtsas vara hel
Jag låtsas vara stark
Låtsas fungera, orka, kämpa, kväva..

Men inget av det där funkar särskilt bra
(Det är bara förbannad lögn och dikt)

För:

Jag är inte hel
Jag är inte stark
Jag fungerar inte som jag borde
och jag orkar inte

Jag kämpar inte längre emot och jag kan faan inte kväva.. (!)



Tiden står obönhörligt stilla
Och huset som skulle föda kärlek
börjar istället andas sorg

Det handlar nog om
att brutalt tvingas inse
att han faktiskt inte älskar mig
helt enkelt



det gör så ont
så jävla ont

Ensam är inte stark
Jag är inte stark
Jag vill inte vara stark
Jag vill inte vara ensam

Jag kliver ur alla givna ramar för en stund
för jag orkar inte formulera orden längre
jag låter fingrarna tala istället:

Vi sitter återigen i det lilla rummet på familjerådgivningen
tusen dryga trappor upp i ett vackert gammalt stenhus med frenetiskt ekande trappor
och i vanlig ordning kommer jag på mig själv
att sitta och stirra glasartat ut genom det enorma panoramafönstret

I normala fall brukar jag tycka om att gå hit
för att få andrum, få uttrycka, få lyssna, få bekräftelse, få prata

Men just idag skruvar jag på mig av olust
vrider mig omständigt på stolen ibland
pillar lite stressat på det nya silverhalsbandet

för att jag vet
för att det är så fruktansvärt genant
för att jag skäms
så som en mor skäms över sin sons dåliga beteende
men också för att jag skäms över mitt eget (!)

Jag kan inte längre stå för mitt
överslätande förstående förlåtande jag

Och just den här dagen visste jag ju att vi skulle bli tvungna att lufta
det "senaste" som hänt:


"..om hur du på trettondagsafton plötsligt blev 19 år igen och ville springa på krogen, supa dig tokfull och oberoende, vara komplett ansvarslös och utan krav, festa hela natten, leva singelliv, skratta och prata med okända kvinnor i baren som lockade ditt bedövade sinne, vara fri, koppla bort, leva här och nu, det finns ingen morgondag, ingen ånger, ingen eftertanke.."


Jag skämdes när sambon började berätta med lätt besvärad stämma..
Jag skämdes när familjerådgivaren tittade förvånat på sambon med en bekymrad min..
Jag skämdes för varje liten fråga familjerådgivaren ställde till honom:





~~~~


- Jaha, så du beslutade dig helt plötsligt för att dra iväg på krogen bara....??
(...jaaa...)

- Men du pratade inte med Leia om det innan eller så....??
(...neej, det var ju inget bestämt eller.. så...)

- Men när det väl var bestämt att du skulle gå på krogen
så valde du ändå att inte prata med henne, stämmer det?
(...jaaa, det var väl så...)

- Så hur tänkte du då?
(...ordlös tystnad...)

- Var det en medveten handling, alltså visste du att du borde prata med henne innan....??
(...jo, det visste jag nog)

- Så tänkte du något på riskerna med ditt beteende....??
(...njaaa...)

- Det var ju sånt här som inte fick hända, det hade vi ju kommit överrens om eller hur?
(...besvärlig tystnad...)

- Poängen med familjerådgivningen är ju att försöka stärka tilliten er emellan, så hur tänker du att Leia ska kunna lita på dig om du inte ens kan vara tydlig i en sån här, så kallad "ofarlig" situation?
(...han skakade på huvudet till svar...)

- Så vad var det då som lockade dig så oerhört mycket att ett krogbesök blev värt risken....??
- Det är ju din relation och din familj som sätts på spel här, så vad var det som lockade dig..??
(...jag vet faktiskt inte, jag tänkte inte så...)

- Och din tanke var alltså att du bara skulle vara ute i nån timme..??
(...jaa... det var så jag hade tänkt...)

- Men så blev det alltså inte..??
(...nej, uppenbarligen inte...)

- Det bara hände..??
(....)

- Och din tanke var att du skulle ta det lugnt med alkoholen sa du..??
(...nickar...)

-Men så blev det inte heller, eller..??
(...neej...)

- Så du hade alltså en tveksam handlingsplan som inte fungerade särskilt bra, är det rätt uppfattat..??
(...ja det ser onekligen ut så..)

- Kunde du på något sätt ha förutsett att det här skulle kunna hända tror du..??
(...ja, det här har ju hänt flera gånger tidigare..)

- Men den tidigare vetskapen fick dig inte att dra i nödbromsen på vägen..??
(...nej, jag trodde att jag skulle klara av situationen, jag skulle ju bara gå ut nån timme, ta nån öl bara...)



~~~





För några dagar sen undrade jag om han var dum i huvudet på riktigt
Nu konstaterar jag krasst att jag är dum i huvudet

dum i huvudet för att jag fortfarande tror på hans ord
och snälla, protestera inte, för känslan är min egen
inte granskad med lupp, och heller inte vetenskaplig
men ändock

Dum i huvudet!

HANS handlingar har jag inte kunnat försvara på flera år
men MINA EGNA handlingar då? Kan jag ens försvara DEM??!

Nej, inte nu längre..


♥


I söndags kväll kom han som sagt "hem" igen
med huvudet djupt begravet i den svarta sanden
låtsas som inget hänt
som att allt är som vanligt

Jag frågar smått desperat om han inte kan få låna företagets tomma gästlägenhet
men han svarar att det inte går "för den är upptagen nu"
Jag tipsar honom om en ledig möblerad lägenhet på Norr
men han svarar att han inte vill ha en andrahandslägenhet


Han verkar tro att allt blir bra bara man sopar den synliga skiten under mattan och visslar lite förstrött?





j a g 

g å r
 
s ö n d e r















 
Hej igen ilska!

Ilskan i min trötta kropp börjar så sakteliga lägga sig till ro
och istället knackar  s o r g e n  på dörren

Sorgen är så smärtsamt 
 
klarsynt

Den ser ju allt det där
som jag egentligen inte vill se..

Fyra dagar var han borta
uppåt i landet
på flykt undan känslorna
Men så på söndag kväll
 kom han plötsligt hem
som gubben i lådan
Öppnade ytterdörren
 som om inget hade hänt
och frågade om vi redan hade ätit....?!



Gode gud, ge mig kraft
ge mig styrka

Jag fick nog helt enkelt


Den berömda bägaren rann över, måttet var rågat,
den tålmodiga eviga kärleken rann hejdlöst ut genom de många ömmande såren i mitt hjärta

Jag bad honom att dra dit pepparn växer
Jag bad honom att lämna mig ifred, försvinna ur mitt liv,
eftersom hans blotta närvaro förvandlade mig till ett sönderkrossat blodigt offer

och jag
är
inget
offer

Alltså tog jag tillbaka makten över min egen situation
Tog tillbaka makten över MITT liv
min hälsa, mitt välmående
min självrespekt

Jag tog över rodret
(för han har ju redan bevisat att han inte kan styra det här skeppet åt rätt håll)


Och han gjorde som jag sa
Han drog
Tog tåget uppåt i landet
Och försvann

Sedan några dagar är jag alltså ensam
i det lilla rosa huset på Söders snöiga gator

känslan är fridfull
befriande trygg
inga spänningar
inga vibrationer

kaoset inuti har stillat sig
frågetecknen i maggropen
känns inte alls lika viktiga att räta ut längre


bara jag och barnen
och friheten

..och som på beställning kom förstås nästa käftsmäll..
(bara några ynka timmar efter den senaste..)

Istället för att lära av läxan
lägga upp korten på bordet
och vara ÖVERTYDLIG
så valde han förstås
den enklaste vägen
den kortsiktliga
han åkte iväg
i skydd av mörkret
och smusslade undan sina sanningar (?)
utan min vetskap

Initialt funderade jag trött
på vad sjutton han hade att dölja den här gången?!

Ingen aning..
Inte en blekaste faktiskt..



..men vet du..




..jag skiter högaktningsfullt i vilket..











(telefonsamtal med medbrottsling)

Flera dagar i förväg började han att prata om att eventuellt gå på krogen med Jonas och hans tjej
"inget var bestämt, men Jonas hade frågat om han ville följa med.. typ"

(jag var uppenbarligen inte lika välkommen av okänd anledning?)

Dagen i fråga kom och fortfarande pratade han som om "äh, inget var bestämt"
och i min mage fladdrade den välkända tärande oron, 
dock väl nedtystad då jag verkligen ville ge honom en chans att få bevisa
att han har lärt, att han fått sig en läxa, att något i hans tankemönster var förändrat

Jag for ner på stan med en väninna för någon timmes shopping
och när han dök upp på stan lite senare för att hämta upp oss i bilen så slängde han plötsligt ur sig:

-Jag drar iväg till Jonas nu!
-Jaha...?? Ska du?? Men jag trodde..?? Öh.. Okej..??

*pinsam tystnad och kvävd panik inuti*

Jag kände mig så obehagligt snärjd och generad av situationen.
Jag kände att jag inte kunde prata med honom överhuvudtaget eftersom väninnan stod där brevid.
Jag hade velat veta vad som var planerat, när han skulle komma hem och så,
men min tappert kämpande stolthet hindrade mig att fråga, än en gång.

~~

(..i en normal och sund relation utan en massa tidigare lögner och svek så är denna information förstås inte alls lika viktig, men i en relation som redan är rejält tillitsskadad så krävs ständig övertydlighet och rak ärlighet för att vinna tillbaka små delar tillit som sedan kan bygga en ny grund till förhållandet. I en så pass skadad relation som vår har man inte "råd" att svajja omkring planlöst utan att ge någon form av information)

~~

Nej, jag ville förstås inte visa för väninnan hur skör jag är, hur skört vårt förhållande är,
så jag stammade frågande fram något mjukt och försiktigt 
om när han trodde han skulle vara hemma åtminstone,
men han svarade med en axelryckning
och en överdrivet överlägsen attityd 
att han inte visste
och så gick han iväg 
med bestämda arroganta steg 
ut i natten..


Och där satt jag alltså
I den uppvärmda familjebilen
med doften av hans dyra parfym
och allt började snurra snurra..

Glada väninnan
förstod förstås inget alls 
hon skulle också gå ut på krogen den kvällen
så hon skrattade lite för högt
och pratade energiskt
om vilka kläder hon skulle ha på sig
och jag kunde inte bry mig mindre just då..

Skådespelardax igen.
Jag drog på mig masken
Överlevnadsmasken
Inte visa något!
Låtsas som om allt är som det ska.
Lugn och trygg.
Skratta tillgjort åt väninnans poänglösa skämt
Glasartad blick ut över torget

Jag släppte av väninnan vid hennes bostad
Körde ut på stadens snötäckta gator
Hjärnans alla synapser blev akut felkopplade
Hjärtats alla blodbanor blev plötsligt för fattiga

Inombords:
k r i g 

Bara krig






Klockan tre på natten ramlade han innanför dörren
Alltför berusad, alltför förlamad och komplett förlorad
avskärmad och avslöjad
Han somnade på toaletten
i sina egna spyor
utan värdighet

och jag lät honom ligga där
i förnedringen





för han dödar min självrespekt

Jag börjar tro att du är dum i huvudet
På riktigt