.

När går det över??
När försvinner smärtan?



Jag går här i min vardag och jag fungerar tillfredsställande..
Jag lagar näringsriktig färgglad mat och tvättar små byxor med envisa gräsfläckar på..
Jag kramas och älskar till fullo, men längst inne i hjärtat spökar deras fula lekar ännu..

Ibland anfaller minnena mig brutalt och utan bedövning,
och jag rasar ihop som ett skakigt korthus i korsdrag..


För mitt i en händelse ser jag plötsligt älskarinnans leende..
Om jag hör ett speciellt ord så ser jag dem framför mig..
Läser jag något speciellt så ser jag deras mail framför mig..


Alla vackra ord de skrev till varandra.. Delade..
Alla söta smeknamn de gav varandra..



(..och helt plötsligt känns hans många söta smeknamn på MIG så sjukt jävla skitiga och billiga.. Jag kan inte njuta av dem längre. Blir bara ledsen av dem. Försöker enträget tränga undan men lyckas inte alltid..)



Jag vill inte ge henne makten över mina tankar
Jag vill inte ge henne makten över min vardag
Jag vill inte ge henne makten över mitt känsloliv



Men just HÄR och NU spökar det i mitt innersta rum, och jag hatar dem för det..



Jag var en stark människa innan det här hände..
Ärrad och sönderskrapad måhända, men ändå stark och stolt..



Nu är jag nedtrampad.
Fortfarande stark
Absolut.
Och fortfarande stolt.







Men nedtrampad.
















Har ni förresten sett att jag har två kategorier på mina inlägg numera?

En kategori heter "dåtid". Där jag skriver om det som var DÅ (..mitt i smärtans centrum..)
Den andra kategorin heter "nutid" och där skriver jag ur min vardag IDAG. (..från andra sidan mörkret..)
Scrolla längst ned på sidan om du vill hitta kategorierna.. ♥ KRAMAR till ER ♥