.

Vänstertrafik i hjärnan..

Jag tror min hjärna hade ställt om till vänstertrafik de där stressade dagarna i mars?
Ja, för nog såg jag alla tecken, det gjorde jag ju, men jag tolkade dem inte..

(...eller rättare sagt, jag tillät mig inte att tolka dem. Det kändes bara så urbota korkat att ens fundera i de banorna, för inte skulle min kille göra nåt sånt mot mig!? Nej, hur kunde jag vara så dum och ens tänka den tanken??...)
Så resonerade jag när jag beslutsamt höll för öronen när de tjutande varningsklockorna alarmerade i min kropp..


Inte ens i min vildaste fantasi
kunde jag tänka mig att tvättstugetiderna plötsligt skulle innefatta hemliga eggande telefonsamtal..?
Och inte kunde jag tro att veckohandlingen på Ica Maxi plötsligt skulle innefatta korta stulna minutrar med älskarinnan..?

Nej, så tänkte jag faktiskt inte..!!?!
Det gjorde jag inte..   







-Nej, inte han! log jag lugnande mot min bekymrade vännina som tydligen hade börjat ana ugglor i mossen..
-Inte min kille.. Han är inte sån..!

Nej man ser ju det man vill se. Så är det ju. Men man lär sig ju kanske av det också. Man går inte på samma sak igen.



Varm kram!

Skickar bara en kram - föregående har redan sagt det jag tänkte. :)

kramar

Jag sa samma sak, fast om mig själv. Jag är inte hon som blir älskarinna, jag gör inte sådana saker.



Och nu...



Nej, jag vet inte, inget alls faktiskt. En del av mig vill be dig om ursäkt, men vad hjälper det, jag är ju inte hon. Å hennes vägnar kanske.

Kram

oj oj oj, aj aj aj. Känner igen det där. Hur det känns som om man går sönder på insidan...och hur man inte vill se.