.

Fortfarande hade de bara ögon, mail, sms, och mms-kontakt.


(...det började kännas allför fattigt i honom..)

Han ville ha mer av henne nu..
Han ville ha så mycket mer mer mer, men först måste han hitta tillfället..
Tillfället eller den rätta ursäkten.
Tillfället eller den rätta nödlögnen.



"- äh, säg bara att du måste  jobba över, eller att du ska till garaget eller vad som helst.."
hade älskarinnan ivrigt skrivit i det senaste mailet från kontorslandskapet brevid, och hans nyvakna hjärta bultade extra snabbt varje gång han såg ett gult litet blinkande kuvert uppe på dataskärmens fönster.


"- ja, jag ska försöka luska ut något bra snart. Jag lovar! Jag tror att jag har kommit på något hållbart nu.."
skrev han genast lugnande till svar och älskarinnan log brett för sig själv vid sitt skrivbord där gula små post-it-lappar tapetserade dataskrämens båda ytterkanter..


"- okej, jag hoppas, väntar och längtar. Förresten, vågar du inte adda mig på Facebook din fegis?!.."
retades älskarinnan tillbaka, och trots att hon satt bakom en stor belamrad glasvägg på andra sidan kontorslandskapet så kunde han nästan höra hennes retsamma skratt klinga genom pärmarna. Hennes röst kittlade hans känsliga näthinnor och hennes kropp skrek efter honom där i korridorerna. Återigen kände han de där välbekanta yviga lustarna som klöste sönder hans ryggslut medan arbetsdagen gick mot sin ände..

Han loggade snabbt in på Facebook, såg hennes självlysande förfrågan och tryckte blixtsnabbt på "confirm friend request". Genast började han formulera ut några eventuella godtagbara ursäkter till att han hade henne som "vän" där på Facebook.. Just in case of liksom..




Om någon skulle fråga något




Han ville ju inte bli ifrågasatt på något vis.
Ingen fick ju veta något!
De hade de bestämt tillsammans.
De hade dyrt och heligt lovat varandra att hålla tyst om det som skedde.
Det var ett villkor, för det skulle ju vara vattentätt ni minns...?!?
Ingen i hela världen skulle få veta något om deras fuktiga läppar och sökande händer..



Trodde han.



Men älskarinnan klarade till sist inte av att behålla allt glitter längst inne i själen för sig själv..
Hon höll ju på att spricka av alla sjövilda bubblor och av regnbågens alla nya nyanser på hennes himmel..


Så i skydd av mörkret berättade hon om hemligheten för sin allra bästa vän.
I skydd av mörkret lät hon alla kladdiga sanningar få sina egna tydliga bokstäver.....