.

Jag hade dig i mina armar i natt älskade lilla Liten
Du kom plötsligt (och oväntat) tillbaka till mig i Drömmarnas land
och jag fylldes av en enormt stark moderskärlek då jag såg dig, min lilla sköra dotter

Jag minns att de sa att du var död, personalen på sjukhuset
men jag såg ju att du rörde dig ibland, såg att din lilla bröstkorg lyftes upp och ned, att du andades
så jag låtsades inte om det de sa, jag bar dig med mig, ut från sjukhuset

Tätt intill min varma hud låg du väl inbäddad i mina kläder
Du låg med din högra hands små fingrar i munnen
och jag njöt så mycket av att ha dig hos mig

Du var ju så liten
Så hjälplös
och ynklig

och jag insåg att du inte var stark
att det skulle krävas ett mirakel
men jag ville verkligen kämpa för dig
jag ville göra vad jag kunde
så jag bar dig med mig
vägrade lämna dig med dem
(de trodde ju att du var död)

Jag minns att jag försökte amma dig
för att ge dig lite stärkande näring, för att ge dig beskydd,
för att du åtminstone skulle få en chans till överlevnad

Du låg nära mitt bröst
och sökte instinktivt efter näring
du tog bröstet men du hade inte kraft nog för att suga
och sen låg du bara stilla i min famn

Jag försökte stimulera dig för att vakna
försökte få dig att äta
försökte förtvivlat få dig att återvända till Livet
men insåg med skräck att det var försent..
Du var för svag




Så vaknade jag
Jag låg fortfarande i en anmärkningsvärd amningsställning
men det lilla barnet i mina armar var borta

Om jag hade fått behålla dig så hade hela situationen varit en helt annan..
Min vardag hade inte alls sett ut som den gör idag..
Inte om jag hade haft dig kvar
inuti

Jag hade haft en stor vacker mage vid det här laget,
hemligheten hade varit offentlig,
lyckotårar hade runnit på svärmors stolta kinder
och gratulationerna hade haglat..

Jag hade nog börjat leta efter den där vita spjälsängen som jag så gärna ville ha..
(den som skulle stå där i hörnet vid garderoberna.. nära min säng..)
Jag hade nog sneglat lite på olika barnvagnsmodeller,
tittat på pyttepyttekläder i könsneutrala färger


och jag vet 
att en längtande storasyster
hade älskat dig
från allra första stund.. 


Men det blev aldrig så..


Istället fick jag begrava dig.
I all hemlighet.
I mörker.
Djupt inuti.

Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du aldrig ens "har funnits"
för någon annan
än för mig

Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du inte saknas
av någon annan
än mig


Jag önskar att jag kunde flyga upp till himlen
och hämta ner dig till jorden igen
till min famn
där du hör hemma
älskade
saknade
lilla Liten..

Jag har lagt till en ny kategori i bloggen nu, det kanske någon redan har uppmärksammat??

Kategorin heter: Älskade saknade lilla Liten ♥
och den kategorin berör utvalda delar av min graviditet, våndorna, känslorna och dess irrationella stormar.

Den handlar kort och gott om saknaden, sorgen och smärtan efter ett förlorat änglabarn som inte fick leva..

Tack för att NI lyssnar
när jag behöver prata
när det blir för fullt
inuti


Det betyder så otroligt mycket för mig


Eftersom graviditeten inte var officiell ännu
så var det ju ingen som visste
ingen nära
ingen som gladdes
ingen som frågade något
ingen som delade mina tankar

Så när lilla älskade Liten dog
så hade jag plötsligt ingen att prata med
för ingen visste ju
och jag orkade inte ta om allt
från början

Då blev NI mina terapeuter
mina kloka psykologer
mina hörande öron och mina klara ögon,
mina nyktra ventiler till den vanliga omvärlden

Och för det vill jag tacka er

Det betyder så MYCKET för mig
att ni lyssnar
att ni finns där
fysiskt frånvarande fast så närvarande

Utan er hjälp hade jag stått kvar på ruta ett..





♥♥♥

Våra gemensamma vänner berättade idag
med stor lycka
och förväntan i rösterna
att de ska få en liten bebis..

(bara tre veckor före vår lilla Litens beräknade födelsedatum)

Marken öppnade sig under mig
började gunga
Ett stort svart hål
under mina fötter
utan förvarning
och tårarna trillade baklänges
när tankarna vilseledde mig
ut i smärtträsket igen

Vi befinner oss i ett stort hus just nu
han och jag

I ett jättehus
med minst hundra olika rum
klädda med ångesttapeter
och patetiskt inträngda
mellan mörkerlagda labyrintgångar

HAN lever i ett av de vanliga rummen
(på andra sidan skräckkammaren)
De som vetter åt söder
där livet rullar på
och där musiken aldrig tystnat
som om inget hade hänt

JAG lever i ett rum på andra sidan huset,
(de som vetter åt norr där kylan bor)
Jag har ett rum med svarta skuggor
på de kala flagnande väggarna
Ett rum utan levande färger
och med toner i moll
där inget är sig likt

inget är sig likt längre

Jag irrar runt i korridorerna om nätterna
försöker nå fram
till honom
vill ruska om
hårt
vill så gärna berätta
förklara
förtydliga
beskriva
hur det känns
när huden brinner
när hälften saknas
när kroppen skälver av längtan
och huvudet värker sönder av skuld och skam

Men han sover tryggt borta i andra änden
andas djupt och ler i sömnen,
totalt omedveten om mina mardrömmar..


Min kropp skriker så hjärtskärande efter dig lilla Liten.. ♥
Det känns som om min ömma mammakropp inte har förstått att du är borta,
att du är död, att du inte finns, för tårarna lever sitt eget vildsinta liv, och hormonerna likaså..

Jag saknar dig så oerhört mycket lilla hjärtat mitt.
Så enormt mycket..