Orkar inte bära min egen kropp idag..






Jag är så ledsen idag
Tung i huvudet, trött och så förbannat ledsen..

Den sista veckan har han fallit tillbaka i sina gamla invanda mönster igen..
Det finns tydligen ingen broms och ingen hejd?

När tåget kommer rusandes i ursinnigt tempo
 så kastar han sig huvudlöst på
utan att tänka sig för
utan att ens reflektera

Bara slänger sig på
totalt förblindad
av hastigheten..

Han upprepar återigen det destruktiva invanda beteendet
det som vi har diskuterat åtskilliga gånger nu
det vi skulle jobba på
det han skulle försöka förändra!?

Den här veckan har han fört mig bakom ljuset igen
smusslat, tisslat och tasslat

och därmed mördar han också
de sista lappade bitarna av 
mitt hopp
min värdighet
och min självkänsla

Han väljer den väg
som han anser vara den lättaste för stunden:
den kortsiktliga lösningen
 den som dödar och trampar sönder

vägen som döljer
mörkar och ljuger

och jag gråter hejdlöst
fast utan tårar den här gången
för det är ju så jävla jävla tragiskt


Han påstår sig inte ha kontroll över sitt eget beteende
Han påstår sig stå totalt utan verktyg
handfallen, hopplöst oförstående

Han degraderar sig själv
och tror inte på sin egen förmåga
(fast jag tror)

Han förminskar sig själv
förminskar mig
förminskar oss
förminskar familjen



degraderar oss










(julbord och försenade eller förljugna remisser)






Fokus 24 timmar om dygnet..


(..jag förvånas fortfarande över hur barnsligt lätt det är för dig
att ramla över på fel sida..)

~

Det tar dig en sekund av inre panikkänsla
så väljer du sida
kortsiktligt
fel sida
för att det är det snabbaste
och enklaste (?)
sättet
för dig att ta dig ur knipan

~

Men du lovade ju!!?
Du skulle ju inte?!?
Du hade ju lärt dig något av dina misstag sa du ju???

Du sa ju att du ville satsa på oss?!?
Du sa ju att du ville kämpa? Jobba vidare??

Du sa ju det?
Så vad var det som hände?!
Vilken oövervinnerlig makt tog över ditt sinne och dina handlingar?
Hur kunde du plötsligt glömma dina stora vida löften?
Hur kunde du bara tappa fokus sådär utan att reflektera....?


(..jag förvånas fortfarande över hur barnsligt lätt det är för mig
att försvara dina idiotiska nedvärderande handlingar, gång på gång..)





Väntar ännu..




Smaken av asfalt
i munnen

Känslan av vanmakt
i luften

Jag kan bara luta mig tillbaka
och avvakta

Vänta på förändringar
Resultat

Något som visar vilja
något som visar
att han går att lita på


väntar



ännu





RSS 2.0