Jag, en änglamamma..
Jag har lagt till en ny kategori i bloggen nu, det kanske någon redan har uppmärksammat??
Kategorin heter: Älskade saknade lilla Liten ♥
och den kategorin berör utvalda delar av min graviditet, våndorna, känslorna och dess irrationella stormar.
Den handlar kort och gott om saknaden, sorgen och smärtan efter ett förlorat änglabarn som inte fick leva..
Fina du. Jag tänker på dej.
Kramar om <3
Jag vet så hur det känns.. Skillnaden är väl att jag och min man varit med om sju missfall och inte lyckats få några barn alls. Vi har börjat titta på att adoptera istället med det är en lång process. Rummet som skulle bli barnkammare står tomt, som ett hån varje gång jag går förbi. Ta tillvara på de fina barn du har!
Oj..
Jag beklagar..
Har ni fått all hjälp ni kan få?
Jag har fått hormonbehandlingar, både med tabletter men även med dagliga injektioner. GJort dagliga UL för att se utv. av ägg, har gjort insemination o.s.v Det finns hjälp att få, men tyvärr så måste man skrika högt och kräva hjälp... Så ser samhället ut idag...
Jag vet inte om det är olika för olika kommuner, men här i vår kommun har jag fått otroligt mycket hjälp på vägen, jag hoppas att du och din man också får (eller har fått) mycket hjälp..
All lycka till önskar jag er
<3
Jag glömde att säga...
Jag har fått många missfall också..
...så många att jag har tappat räkningen..
Älskade Leia, din smärta vibrerar när jag läser din vackra blogg. Men du LEVER i din känsla. Jag "dog" inuti och vaknade aldrig mer igen. Det var två stora svek av de människor som stod mig närmast i livet. Två svek på samma dygn. Det var som om jag blev en hög med krossat glas, har sedan dess aldrig mera kunna känna på riktigt. Leia, du kämpar med dina känslor, du är modig du ser det svåra i ögonen. Du är en överlevare du kommer igenom. Stor kram till dig.
För tre veckor sedan, förlorade jag min dotter Lilja, i vecka 21+2... Jag vet vad det är för smärta du känner..
Kramar..
