Kärleksresa
..bara några kilometer bort satt jag vid vårt rustika köksbord,
smått leende med ett äggskalsfärgat pappersark i min hand..
Det hemgjorda, lite grova pappersarket med en underbar struktur hade jag nyss inhandlat i en liten personlig hantverksbutik på en kullerstensgata nere på stan, och snart hade jag dränkt arket med mina guldfärgade tankar:
"Grattis på födelsedagen älskling!
Den 24 augusti åker vi till solen och värmen, du och jag.
Jag har ordnat flyg, hotell och helpension till oss båda,
det enda du behöver göra är att packa resväskan och le.."
Den 24 augusti åker vi till solen och värmen, du och jag.
Jag har ordnat flyg, hotell och helpension till oss båda,
det enda du behöver göra är att packa resväskan och le.."
Jag hade ju fått en totalt oväntad större utbetalning från min tidigare arbetsplats, och därför valde jag att använda de pengarna till en avkopplande kärleksresa..
Det var ju snart hans födelsedag.
Klart att det får kosta!
När bokstäverna så var slut vek jag ihop pappersarket på mitten så att det blev ett dubbelt kort, och sedan slog jag in kortet i ett vackert lila omslagspapper med silverränder på. Jag snörade två vackra skruvade silversnören runt paketet och i ett av dem fäste jag ett litet GRATTIS-kort med susande palmer och turkosblått hav på framsidan...
(samtidigt, någon annanstans, satt han och älskarinnan och planerade sin hemliga heta kärleksresa...)
(samtidigt, någon annanstans, satt han och älskarinnan och planerade sin hemliga heta kärleksresa...)
Löningshelg på resebyrån..
Inne på resebyrån var det en överdrivet lång kö den här morgonen..
Det var torsdag i mars och löningshelg, och ett tag funderade han på varför halva Sverige prompt skulle boka resor just idag!? *han suckade tyst för sig själv medan han fingrade uttråkat på den gula nummerlappen med siffran 86 på* Väggarna i butiken verkade vara tapetserade med lockande foton på susande palmer och överdrivet vita stränder, och framför honom på rottingbordet låg en vältummad katalog från Ving.
Åter igen slog hans hjärta lite hårdare..
Lite snabbare.
Lite livligare.
För sin inre syn såg han plötsligt älskarinnan på en av de där övergivna stränderna..
Han kunde se henne ligga där utsträckt i den vita sanden som envist ville klibba sig fast mot hennes gyllenbruna hud..
Blotta tanken på att få se henne i bikini fick hans puls att stegra likt kvicksilvret i en gammal omodern termometer..
Hans fantasi skenade allför snabbt medan barbie-dockorna bakom disken på resebyrån febrilt försökte beta av kön med ett påklistrat leende på de rynkutfyllda läpparna..
Han log litegranna för sig själv där han satt..
(Bara sådär så att ena mungipan höjdes lite obemärkt..)
Sekunden senare plockade han upp sin repiga arbetsmobil modell extremt slittålig..
Snabbt och diskret fotade han sedan av en av de absolut vackraste reklambilderna på väggen brevid honom,
och så tryckte han på "sänd" innan han ens hade hunnit tänka tanken ut.
"Vad säger du vackraste baby, skulle du vilja spendera några veckor på den här stranden med mig i november månad...?!
Älskarinnan öppnade hans mms sekundsnabbt trots att hon egentligen var strängt upptagen med en försenad lönerapport. Hon läste hans målande kärleksfulla text med fuktiga blå ögon, och hon njöt av det vackra fotot med vajjande palmblad och turkosblått oändligt hav..
Och så log hon litegranna för sig själv där hon satt..
(Bara sådär så att ena mungipan höjdes lite obemärkt..)
Ett annat perspektiv..
Vänner
Ni som tittar in här ibland..
Ni som ljudlöst sveper in, checkar läget under tystnad, och sedan smyger ut igen..
Jag vill bara att ni ska känna en sak...
Bara våga tro på en sak:
Det är inte mig det är synd om.
Det är honom det är synd om.
Det vill jag gärna understryka..
Se saken ur ett annat perspektiv mina vänner...
Det gör nämligen jag.
Inte synd om mig..
Jag har min värdighet i behåll..
Jag går rakryggad ur det här..
Vinna eller försvinna?
I skydd av mörkret kunde deras lekande sinnen mötas utan risker..
Älskarinnan med det böljande blonda Hollywood-håret tog chansen, vinna eller försvinna.
Göra bestående avtryck i sanden eller bara ebba ut ur fantasin..?
Hon skickade beslutsamt iväg ett utmanande MMS till hans arbetsmobil
och bara några hundra meter därifrån vibrerade en ljudlös repig Sony Ericsson av modell slittålig..
" ..din härliga kropp har etsat sig fast på min hornhinna baby, vad gör du med mig..?!"
skrev han blixtsnabbt tillbaka med en hårt hamrande puls
och i hans mage fladdrade plötsligt tusen små fjärilar med sköra vingar av spets..
Vattentätt?
Till en början var han nog väldigt försiktig med sin älskarinna..?
Nästan listig kan man tycka..!?
Hon hade fått smak på något som retade hennes kvinnliga lustar,
men han bromsade ändå till ibland när hans svidande samvete skrek för högt..
Hon bad honom att adda honom på Facebook.
Han bromsade.
Hon bad honom att komma hem till henne "och fika" nån dag.
Han bromsade.
Hon bad honom att "ge lite mera av sig själv".
Han bromsade.
" ...egentligen är det moraliskt fel det här... "
..skrev han smärtande insiktsfullt i ett av de svettiga mailen till älskarinnan, men lusten och nyfikenheten var långt mycket starkare än samvetskvalen, och andhämtningen mellan mailen blev allt tyngre med tiden..
Bara några få dagar senare matade han iskallt in älskarinnans lockande mobilnummer på sin repiga arbetsmobil modell extremt slittålig.. (...den som plötsligt varit så osynlig och tyst i hemmet...)
För säkerhets skull lade han till:
"Anders Larsmo, tekniker"
Han trodde att han var smart!
Han trodde att det var vattentätt och han log finurligt för sig själv..
..Och med tiden blev han allt djärvare och djärvare med sin lockande älskarinna..
Hon med det där långa blonda avundsvärda Hollywood-håret..
Retfullt och kittlande
Deras kittlande mail studsade frenetiskt mellan jobbets datorer allt oftare nu..
Knappt hade HAN hunnit läsa klart hennes senaste mail förrän han satt och plitade ner ett ångande svar..
..och knappt hade HON hunnit läsa hans svettiga ord förrän hon satt och log mystiskt för sig själv vid sitt överbelamrade skrivbord på det annars så trista kontoret.
De hade en hemlighet de två..
De två på kontoret.
Han, konstruktör.
Hon, administratör.
Det var förstås svidande förbjudet och himla omoraliskt,
det visste han
men det kittlade så farligt mycket i maggropen
när stulna timmar plötsligt blev till dagar..
Han satte sig smått stressat ner vid datorn igen (för femte gången sedan frukostkaffet för en timme sen) och med smått svettiga handflator klickade han sig vant vidare in till INKORGEN där ett litet gult kuvert bländade honom retfullt.
Ett nytt mail!
Arbetskollegorna var förstås fullt upptagna med sitt eget,
och ingen märkte hur hans hjärta faktiskt bultade lite extra hårt....
Smärtfritt
Dubbelsängen, lördag morgon..
Vårsolen kastar nysköljt glitter på den mörka sovrumsparketten och jag ligger tryggt vid hans vänstra sida..
Min högra arm ligger under hans tunga nacke..
..och min vänstra arm vilar på hans hårda bröstkorg,
och på halsens skäggstubbiga konturer kan jag tydligt se hur hans puls slår livsviktigt..
Mina fingrar målar ömt små rosa cirklar på hans bara hud, och i fotänden ligger katten och spinner..
Vi andas tungt båda två..
Sömnen har inte ännut lämnat våra sinnen och än är dagen ung..
*jag njuter av nuet*
Han doftar HAN.
Jag kan inte förklara det bättre, men han doftar MAN,
och han doftar alltid extra mycket man precis där i gropen vid nyckelbenet...
Utanför det öppna sovrumsfönstret sjunger de allra första morgonpigga vårfåglarna och
tiden har plötsligt stannat..
Just nu är det bara VI
...inga andra, bara vi...
Det gör ont ibland...
Det gör ont ibland..
Det svider till.
Som små vassa rosentaggar mot fingertopparna..
Och vissa dagar kommer smärtan tillbaka, helt utan förvarning..
Den brottar omkull mig..
(Utan att jag förstår varför och hur..)
*jag viskar så tyst att jag knappt hör det själv*
H a n h a r v a r i t o t r o g e n ..
(..det gör ont att ta orden i munnen..)
O
T
R
O
G
E
N
*viskar ordet för mig själv en gång till*
Bränner till inuti.
Svider som brännässlor mot sommarhud.
De träffades på arbetsplatsen..
VÅR gemensamma arbetsplats..
*svider igen*
Det började med att de hejjade på varandra..
(Klart som faan att de hejjade på varandra, det gör ju kollegor,
även fast företaget är stort och de anställda är alltför många..)
Blickar med ögonglitter och talande kroppsspråk.
Hormonsignaler alarmerade och ögonkasten förlängdes..
Visste de redan där?
Redan då?!
Vad som skulle hända?!
(...jag vet inte...)
Några dagar senare började de maila med varandra..
Jobbmailen förstås..
Först lite kamouflerat oskyldigt om de där ytliga och jobbrelaterade sakerna:
-Semester snart, ska bli underbart! Har du planerat nåt särskilt?
Han svarade.
Ögonblickssnabbt svarade han..
Fram och tillbaka for mailen..
Mellan mannen och kvinnan..
Han och henne.
Tio-femton mail om dagen växlade de med varandra och snart blev orden djärvare och tonen fuktigare..
Mvh byttes mot Kram
Kram byttes mot PoK
PoK byttes mot Smek och Kel
...och snart byttes hans respekt gentemot mig mot en växande sexuell attraktion och lust som han hade alltför svårt att motstå...
Jag fattade inte!
Jag anade inte att det var så illa..?
Jag kände bara att hans kyssar smakade beskt i min mun och att hans bleka blick var lika tom som den fula godisskålen från Kosta Boda som stod på vardagsrumsbordet..
Nej, jag anade faktiskt inte...
Hållplats
Jag stannar till..
En hållplats utan kritiskt granskande ögon.
En hållplats utan överfull papperskorg och gammalt klotter..
Här stannar jag till.
Kanske bara för en kort stund?
Kanske för alltid..
You never know..
Jag attackeras av mina egna känslor ibland..
(..ibland hotfullt och skrämmande, ibland insiktsfullt och närande..)
Här får jag en fristad.
Här kan jag kanske få uttrycka alla dessa deformerade bokstäver som ibland studsar frenetiskt under min flortunna rosaskimrande hud, när ljusa dagar plötsligt förvandlas till avgrundsdjupa hål, eller när jag går vilse på slingriga små stigar utan visande vägskyltar..
Här inne ska jag njuta av friheten..
Här inne vågar jag kanske vara JAG?
Här vågar jag kanske berätta alla dessa obehagliga sanningar som jag knappt vågar viska ens för mig själv?!
Här stannar jag till..
Kommer du tillbaka?
