.

Du tappar taget
greppet
Och vår kärlek
glider ur dina valkiga fina händer
centimeter för centimeter
helt ljudlöst
och utan kamp
utan strid

Jag vet att det är så
Jag ser det, känner det,
hör det, berör det,
inser och erkänner det..

Men du blundar bara hårt
och håller för öronen
för att slippa se, slippa höra
Du stänger av alla sinnen
och stoppar huvudet i sanden
för det är ditt sätt att fly
din lättaste utväg
Det är så du hanterar känslor

Och jag flyr också undan
från verkligheten
in i de öppna varma famnar
som alltid finns nära
och närvarande
när du oftast är 
långt borta
och jävligt frånvarande
oavsett

Jag faller
igen
Faller hårt
Faller brutalt
och marken krossar

Försöker svälja
försöker fokusera
förtränga
och
förvränga
men mina ögon
ser
och mina fingrar
känner
när min kropp
skriker förtvivlat

på hjälp

Jag bär på en nyfödd osäkerhet
innanför det yttersta hudlagret

Jag hatar den
för den är inte jag
jag har aldrig varit sån
aldrig
förut
innan det där hände
Jag var stark
då
starkast
stoltast
med rak rygg
och självsäkra trygga ögon

Jag kommer aldrig någonsin förlåta dem
(varken honom eller henne)
för att de tatuerade sönder
mitt hjärta
och min stolthet
utan minsta uns av respekt
eller eftertanke

De förtjänar inte min energi
De förtjänar verkligen inte min respekt

(Men hur ska jag då gå vidare?)


..med honom?