För MIG fanns du!
Om jag hade fått behålla dig så hade hela situationen varit en helt annan..
Min vardag hade inte alls sett ut som den gör idag..
Inte om jag hade haft dig kvar
inuti
Jag hade haft en stor vacker mage vid det här laget,
hemligheten hade varit offentlig,
lyckotårar hade runnit på svärmors stolta kinder
och gratulationerna hade haglat..
Jag hade nog börjat leta efter den där vita spjälsängen som jag så gärna ville ha..
(den som skulle stå där i hörnet vid garderoberna.. nära min säng..)
Jag hade nog sneglat lite på olika barnvagnsmodeller,
tittat på pyttepyttekläder i könsneutrala färger
och jag vet
att en längtande storasyster
hade älskat dig
från allra första stund..
Men det blev aldrig så..
Istället fick jag begrava dig.
I all hemlighet.
I mörker.
Djupt inuti.
Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du aldrig ens "har funnits"
för någon annan
än för mig
Och det gör så jävla jävla jävla ont
att du inte saknas
av någon annan
än mig
Jag önskar att jag kunde flyga upp till himlen
och hämta ner dig till jorden igen
till min famn
där du hör hemma
älskade
saknade
lilla Liten..
Det gör så ont i mig att läsa det du skriver... Jag har själv känt din smärta, fast det nu var många år sen. Minns hur jag var ensam om att sörja som jag gjorde. Att ingen kunde förstå mina tårar...
En stor kram till dig, min vän
Men du?
Varför berättar du inte för de närmaste?
Tror du inte att det skulle vara lättare att dela sorgen med dem som älskar dig?
STOR kram!
Min mor och jag har tyvärr inte en sån relation, min far lever inte..
Ingen visste, ingen mer än vi två förstås, och när mörkret kom så föll jag så hårt i marken att jag inte orkade försöka förklara, inte ens för mig själv..
NU, så lång tid efteråt, känner jag att jag kanske skulle behövt prata med någon, men nu känns det "fel" eftersom det är så länge sen..
Och nej... jag vet inte vem jag skulle prata med. Det finns bara en i min världsbild som jag skulle kunna anförtro mig åt, och den människan vill jag inte lasta för tungt.. (hon har det tungt själv)
Nej. Jag känner inte att jag har någon att dela sorgen med.. tyvärr..
KRAMAR om dig
Tycker det är så hemskt att du ska gå och bära på det utan att kunna få stöd och tröst av din omgivning =/
Det är bra att du har bloggen iaf!
Kram!!!
Gumman. hjärtat skär för dig.
all kärlek till dig min älskade vän.
Åh, jag börjar gråta! Du skriver så det träffar mej rätt i hjärtat. Vill att du ska ha någon att prata med, du kan inte bära den här sorgen ensam! Klart lilla Liten har funnits, en liten ängel som log och vände om.. grinar
KRAMAR!!!!
Jag tänker på Liten ofta. Jag tänker på min dröm och jag undrar varför jag drömde så. Jag undrar varför jag visste att h♥n fanns där inne trots att du ingenting sagt. Jag tänker på det ofta men tiger ändå. Så rädd att slita upp och infektera det som än så länge har en så ömtålig skorpa till skydd.
Men jag vill att du ska veta; om du vill prata så finns jag här och lyssnar. Dag som natt. Tungt som lätt. Om du tror att mina armar kan värma och läka så är de öppna för dig. Alltid.
Kärlek till dig och ängelen i ditt hjärta ♥
Det där med drömmen,
visst är det underligt..!????
(jag förundras ofta över våra livsöden, det är något som inte går att förklara som "slump", och jag är tacksam över att våra vägar har korsats)
Jag skulle gärna vilja höra vad du drömde nån dag.. om du orkar, om du vill... (häpnas över träffsäkerheten, häpnas över hur ditt sinne fanns inne i mina känslobanor)
Du infekterar inget, sliter inte upp något, och även OM du skulle slita upp något, så mår jag bara bra av det. efteråt
Massa kärlek!
Jag måste själv söka efter öron som orkar lyssna. Jag måste själv våga öppna..
Jag vet det..
Klarar inte att bära allt själv..
Tack A.
kramar
