.

Tappa mig inte nu..

Igår kväll började marken plötsligt skälva under mina ostadiga fötter..

Jag var inte beredd
(hade inte garden uppe)
jag bara slogs omkull
skrapade sönder armbågarna i fallet
slogs återigen blodig inuti

Han berättade för mig
att han hade "sett" vår lilla Liten
någonstans där mellan trädtopparna och molnen
och skoningslöst började mina tårar att rinna

tyst tyst tyst
ljudlöst

Jag sa ingenting..
Jag låtsades fundera över mitt kluriga korsord..
(medan tårarna rann tyst nedför kinderna)
men han såg inget,
han hade ju blicken fäst vid något annat..

Jag ville inte visa honom mina tårar
Ville inte visa honom smärtan
(..för jag är så obeskrivligt trött på sorgen och smärtan nu..)

Försökte andas normalt
trots att ögonen fylldes på med jämna mellanrum
Försökte hålla emot
trotsa
och lägga locket på..

Ja, det är ju så du gör och för dig funkar det ju, så jag tänkte att jag kanske skulle kunna klara av att göra detsamma om jag verkligen försökte, men det gick ju inte, så förlåt att jag gör dig illa med mina tysta tårar och min skakande kropp, men det går ju inte, jag kan verkligen inte konsten att trycka undan, jag kan inte svälja tårar och döva smärta, jag måste få UR mig den och hur fan ska jag få ur mig den när jag inte får prata med någon om det jag känner?!



Tappa mig inte nu?
Hjälp mig att vandra framåt istället..
Visa mig vägen?!
Led mig varsamt och håll min hand..
Jag ber ju om hjälp nu..
Hör du inte det?

Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver.



Du måste visa honom vad du känner. Du kan inte stänga inne känslorna.



Försöka att hitta någon som vill lyssna. Du behöver det.



Kramar om....

känner igen behovet av att prata. försök att hitta någon att ventiler med. för mig vänder det sig mot kroppen och det är inte bra!

love you.

Liten kommer alltid att finnas med dig, men såret bleknar med tiden. Min mor grät fortfarande vid 85 års ålder över den lilla hon förlorade en gång. Vet inte vad jag skall säga, mer än skicka dej en stor varm kram.

Du ska inte behöva känna dig så ensam med din sorg. För att kunna bearbeta måste man prata om det som hänt. Man måste få släppa fram sin sorg. Tänker på dig och skänker dig värme och styrka till dig.



Kramar