Faller fritt
Idag har det plötsligt och oväntat börjat droppa bröstmjölk ur mina bröst..
(På tal om att strö salt i såren..)
Så mycket
S M Ä R T A
och S V Ä R T A
letar nödutgångar i sinnet
försöker blockera de mest elaka tankarna
innan de brutalt tränger sig in
som blodtörstiga parasiter
förblindade
av sanningarna
jag har förmodligen väldigt starka hormoner i rullning gissar barnmorskan
-"ja, det kan bli så, det är helt normalt" viskar hon till mig och jag värjer mig värnlöst mot vetskapen
Jag torkar bort bröstmjölken med de billiga vita nyinköpta servetterna från IKEA
Jag torkar bort mina besvikna tårar med samma jävla fula servetter
Jag torkar tangentbordet som är dränkt i sälta
Jag torkar bort runnen mascara från Max Factor
Jag torkar
och torkar
torkar
orkar
inte
*faller fritt*
Hittade just din blogg, och jag har läst. Timme efter timme, varenda rad och vartenda ord. Nu sitter jag här med röda och svullna ögon och snoret bara rinner. Det känns nästan ofattbart.. Allt du varit med om. Det gör så ont i mig. Jag önskar att jag hade en bild av dig i mitt huvud. Jag vet bara att du är stark och modig, och det gör dig antagligen vacker. Tänker på dig... Kram från en medsyster
Breathtaking..
Jag tappar orden när jag läser din kommentar..
Blir både så otroligt glad, och samtidigt djupt rörd..
Jag tror att vi "mödrar" kanske förstår varandra lättare?! Många barnmorskor har sagt att det oftast är kvinnan som sörjer/lider mest när sånt här händer, och särskilt om/när hon har barn sen tidigare. "Då vet man vad man går miste om" sa en av mina barnmorskor, och jag tror att det är sant.
Jag vet vad jag förlorade. Helt klart. Och det smärtar så djupt inuti...
Det glädjer mig iallafall oerhört att du har hittat hit. Jag hoppas att du kommer tillbaka.
(du har ingen blogg ser jag? jag blir nyfiken på DIG nu )
:)
Kramar om dig och TACK för en underbart varm kommentar. Den behövde jag idag..
Va underbart att jag kunde skänka dig lite värme med min kommentar!
Jag tror absolut att mödrar förstår varandra bättre, vi har som ett band mellan oss. En fars kärlek är minst lika stark som en mors, men en mors kärlek ser ändå annorlunda ut.
Jag har själv aldrig mist ett barn, men det vore det värsta som skulle kunna hända mig.. Jag skulle vandra genom eld, offra mina armar och ben, allt för mina barn!
Nej du har rätt, jag har ingen blogg.. Har just hittat hit, till bloggvärlden! Självklart tittar jag in hit igen, som en osynlig hand att hålla i :)
Var stark, kämpa på du vackra mamma!
Gumman... vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig att bära bördan. Tårarna rinner här hemma i soffan för din skull. Ingen borde behöva genomlida det här... och allra minst underbara, varma, glädjespridande du. Mina händer är små men de är varma; jag finns här för dig så mycket du vill <3
