.

Flera dagar i förväg började han att prata om att eventuellt gå på krogen med Jonas och hans tjej
"inget var bestämt, men Jonas hade frågat om han ville följa med.. typ"

(jag var uppenbarligen inte lika välkommen av okänd anledning?)

Dagen i fråga kom och fortfarande pratade han som om "äh, inget var bestämt"
och i min mage fladdrade den välkända tärande oron, 
dock väl nedtystad då jag verkligen ville ge honom en chans att få bevisa
att han har lärt, att han fått sig en läxa, att något i hans tankemönster var förändrat

Jag for ner på stan med en väninna för någon timmes shopping
och när han dök upp på stan lite senare för att hämta upp oss i bilen så slängde han plötsligt ur sig:

-Jag drar iväg till Jonas nu!
-Jaha...?? Ska du?? Men jag trodde..?? Öh.. Okej..??

*pinsam tystnad och kvävd panik inuti*

Jag kände mig så obehagligt snärjd och generad av situationen.
Jag kände att jag inte kunde prata med honom överhuvudtaget eftersom väninnan stod där brevid.
Jag hade velat veta vad som var planerat, när han skulle komma hem och så,
men min tappert kämpande stolthet hindrade mig att fråga, än en gång.

~~

(..i en normal och sund relation utan en massa tidigare lögner och svek så är denna information förstås inte alls lika viktig, men i en relation som redan är rejält tillitsskadad så krävs ständig övertydlighet och rak ärlighet för att vinna tillbaka små delar tillit som sedan kan bygga en ny grund till förhållandet. I en så pass skadad relation som vår har man inte "råd" att svajja omkring planlöst utan att ge någon form av information)

~~

Nej, jag ville förstås inte visa för väninnan hur skör jag är, hur skört vårt förhållande är,
så jag stammade frågande fram något mjukt och försiktigt 
om när han trodde han skulle vara hemma åtminstone,
men han svarade med en axelryckning
och en överdrivet överlägsen attityd 
att han inte visste
och så gick han iväg 
med bestämda arroganta steg 
ut i natten..


Och där satt jag alltså
I den uppvärmda familjebilen
med doften av hans dyra parfym
och allt började snurra snurra..

Glada väninnan
förstod förstås inget alls 
hon skulle också gå ut på krogen den kvällen
så hon skrattade lite för högt
och pratade energiskt
om vilka kläder hon skulle ha på sig
och jag kunde inte bry mig mindre just då..

Skådespelardax igen.
Jag drog på mig masken
Överlevnadsmasken
Inte visa något!
Låtsas som om allt är som det ska.
Lugn och trygg.
Skratta tillgjort åt väninnans poänglösa skämt
Glasartad blick ut över torget

Jag släppte av väninnan vid hennes bostad
Körde ut på stadens snötäckta gator
Hjärnans alla synapser blev akut felkopplade
Hjärtats alla blodbanor blev plötsligt för fattiga

Inombords:
k r i g 

Bara krig






Klockan tre på natten ramlade han innanför dörren
Alltför berusad, alltför förlamad och komplett förlorad
avskärmad och avslöjad
Han somnade på toaletten
i sina egna spyor
utan värdighet

och jag lät honom ligga där
i förnedringen





för han dödar min självrespekt