.

Jag kliver ur alla givna ramar för en stund
för jag orkar inte formulera orden längre
jag låter fingrarna tala istället:

Vi sitter återigen i det lilla rummet på familjerådgivningen
tusen dryga trappor upp i ett vackert gammalt stenhus med frenetiskt ekande trappor
och i vanlig ordning kommer jag på mig själv
att sitta och stirra glasartat ut genom det enorma panoramafönstret

I normala fall brukar jag tycka om att gå hit
för att få andrum, få uttrycka, få lyssna, få bekräftelse, få prata

Men just idag skruvar jag på mig av olust
vrider mig omständigt på stolen ibland
pillar lite stressat på det nya silverhalsbandet

för att jag vet
för att det är så fruktansvärt genant
för att jag skäms
så som en mor skäms över sin sons dåliga beteende
men också för att jag skäms över mitt eget (!)

Jag kan inte längre stå för mitt
överslätande förstående förlåtande jag

Och just den här dagen visste jag ju att vi skulle bli tvungna att lufta
det "senaste" som hänt:


"..om hur du på trettondagsafton plötsligt blev 19 år igen och ville springa på krogen, supa dig tokfull och oberoende, vara komplett ansvarslös och utan krav, festa hela natten, leva singelliv, skratta och prata med okända kvinnor i baren som lockade ditt bedövade sinne, vara fri, koppla bort, leva här och nu, det finns ingen morgondag, ingen ånger, ingen eftertanke.."


Jag skämdes när sambon började berätta med lätt besvärad stämma..
Jag skämdes när familjerådgivaren tittade förvånat på sambon med en bekymrad min..
Jag skämdes för varje liten fråga familjerådgivaren ställde till honom:





~~~~


- Jaha, så du beslutade dig helt plötsligt för att dra iväg på krogen bara....??
(...jaaa...)

- Men du pratade inte med Leia om det innan eller så....??
(...neej, det var ju inget bestämt eller.. så...)

- Men när det väl var bestämt att du skulle gå på krogen
så valde du ändå att inte prata med henne, stämmer det?
(...jaaa, det var väl så...)

- Så hur tänkte du då?
(...ordlös tystnad...)

- Var det en medveten handling, alltså visste du att du borde prata med henne innan....??
(...jo, det visste jag nog)

- Så tänkte du något på riskerna med ditt beteende....??
(...njaaa...)

- Det var ju sånt här som inte fick hända, det hade vi ju kommit överrens om eller hur?
(...besvärlig tystnad...)

- Poängen med familjerådgivningen är ju att försöka stärka tilliten er emellan, så hur tänker du att Leia ska kunna lita på dig om du inte ens kan vara tydlig i en sån här, så kallad "ofarlig" situation?
(...han skakade på huvudet till svar...)

- Så vad var det då som lockade dig så oerhört mycket att ett krogbesök blev värt risken....??
- Det är ju din relation och din familj som sätts på spel här, så vad var det som lockade dig..??
(...jag vet faktiskt inte, jag tänkte inte så...)

- Och din tanke var alltså att du bara skulle vara ute i nån timme..??
(...jaa... det var så jag hade tänkt...)

- Men så blev det alltså inte..??
(...nej, uppenbarligen inte...)

- Det bara hände..??
(....)

- Och din tanke var att du skulle ta det lugnt med alkoholen sa du..??
(...nickar...)

-Men så blev det inte heller, eller..??
(...neej...)

- Så du hade alltså en tveksam handlingsplan som inte fungerade särskilt bra, är det rätt uppfattat..??
(...ja det ser onekligen ut så..)

- Kunde du på något sätt ha förutsett att det här skulle kunna hända tror du..??
(...ja, det här har ju hänt flera gånger tidigare..)

- Men den tidigare vetskapen fick dig inte att dra i nödbromsen på vägen..??
(...nej, jag trodde att jag skulle klara av situationen, jag skulle ju bara gå ut nån timme, ta nån öl bara...)



~~~





För några dagar sen undrade jag om han var dum i huvudet på riktigt
Nu konstaterar jag krasst att jag är dum i huvudet

dum i huvudet för att jag fortfarande tror på hans ord
och snälla, protestera inte, för känslan är min egen
inte granskad med lupp, och heller inte vetenskaplig
men ändock

Dum i huvudet!

HANS handlingar har jag inte kunnat försvara på flera år
men MINA EGNA handlingar då? Kan jag ens försvara DEM??!

Nej, inte nu längre..


♥


I söndags kväll kom han som sagt "hem" igen
med huvudet djupt begravet i den svarta sanden
låtsas som inget hänt
som att allt är som vanligt

Jag frågar smått desperat om han inte kan få låna företagets tomma gästlägenhet
men han svarar att det inte går "för den är upptagen nu"
Jag tipsar honom om en ledig möblerad lägenhet på Norr
men han svarar att han inte vill ha en andrahandslägenhet


Han verkar tro att allt blir bra bara man sopar den synliga skiten under mattan och visslar lite förstrött?





j a g 

g å r
 
s ö n d e r















 
Hej igen ilska!