Andas sorg
Jag lever som i en dålig jävla B-film
dammig och orörd i hyllan sedan sju och en halv månad tillbaka
för allt bara är på låtsas
och storyn är fejk
Nothings for real
Så länge jag inte tittar på det som blivit mitt nya liv
så kan jag nästan inbilla mig att det är okej ändå
att det faktiskt funkar, att jag orkar stå rak i stormarna
fastän sömmarna brister ibland
Men gud
det är ju bara fejk!
Bara dåligt patetiskt skådespel
bräckliga fasader och lögnaktig rekvisita
Jag låtsas vara hel
Jag låtsas vara stark
Låtsas fungera, orka, kämpa, kväva..
Men inget av det där funkar särskilt bra
(Det är bara förbannad lögn och dikt)
För:
Jag är inte hel
Jag är inte stark
Jag fungerar inte som jag borde
och jag orkar inte
Jag kämpar inte längre emot och jag kan faan inte kväva.. (!)
Tiden står obönhörligt stilla
Och huset som skulle föda kärlek
börjar istället andas sorg
Du kommer att vara stark igen! Du kommer att kunna andas igen! Du kommer att vara stolt igen! Det kommer en dag då solen skiner och du kan le...utan skådespel! <3 <3 <3 Finns här!
Du skriver vackert och tänkvärt som alltid.
Men du.
Ingen blir fri från gamla mönster över en natt.
"Fake it, 'til you make it."
Läser jag mina tidiga blogginlägg så kan jag fundera över vad f-n jag höll på med, vem jag försökte lura...? Jag var ju så långt ner i skiten man bara kan komma och så pratade jag som om jag vore en helt ny människa.
Men jag försökte inte lura någon.
Jag försökte bara övertyga mig själv.
För där och då började förändringen.
Och processen pågår fortfarande.
Kanske för alltid.
Sorgen har många ansikten.
Välkomna dem.
Jag tror på dig.
Du tar dig igenom detta!
varm kram
slumpades hit.
Delar din erfarenhet,vi förlorade en lillasyster hösten 2007
Många kramar