Tankar om livet efteråt
Vet du Eyla.
Jag funderar ofta på att skriva om livet NU
Livet EFTER
Om hur sveket formade mig
Om hur sveket formade OM mig
Jag skulle vilja berätta om människan jag BLEV
Hon som gick ut genom den stora tunga svarta dörren,
hon som klev ut på andra sidan med krossat hjärta
Jag skulle vilja berätta för er andra
om hur det kan kännas EFTERÅT
när man får ett större och sundare perspektiv
när man ser allt från en helikoptervy
Jag har det bra Eyla
Jag är stark
Jag njuter av livet
men framför allt njuter jag av lugnet.
Lugnet inuti
Lugnet som infinner sig då man tagit farväl
Farväl till frustration,
farväl till tårar och smärta.
Jag tog farväl av honom.
Jag lämnade smärtor och ångest bakom mig
Jag bestämde mig för att välja MIG
Jag valde MIG!
Det var livsfarligt. Jag var livrädd.
Jag trodde många gånger att jag gått vilse, att jag irrat fel, att jag tagit fel beslut
(jag ville vända tillbaka, springa mot det som var förklätt till trygghet i mina tonade ögon)
Jag gjorde kanhända det..
(Sprang tillbaka alltså..)
Men för varje gång jag faktiskt sprang tillbaka kände jag ändå att jag kom två steg längre bort..
Bort från SMÄRTA. Bort från sveket.
(inte bara HANS svek, utan kanske framför allt MITT EGET svek mot mig själv)
Jag tänker att det kanske är det EGNA sveket som är det allra svåraste att acceptera?
När vi trampar sönder oss själva?
När vi ignorerar våra egna innersta önskningar, våra egna ord och de egna känslorna?
Är det kanske DET som är det svåraste att förlåta kanske?
Jag funderar på att skriva om det Eyla.
Livet efteråt
Hur jag gick vidare
För att få chans att visa er andra
att det faktiskt finns både värme, kärlek och lycka
utanför..
Jag finns här
(men numera i lycka och självrespekt)
KRAM
Härligt att läsa - alldeles underbart härligt <3
Jag har tänkt så mkt på dig okända cybervän. Tillåt mig att få kalla dig så - du har känts så nära, dina ord har varit som nödvändig poesi - om än tragisk sådan.
Jag känner mig glad av ditt inlägg - glad att du känner värme, kärlek och lycka igen :)
Det är ingen lätt resa du gjort - allt annat än lätt...
Må gott - lev väl - dela gärna med dig av ditt nya liv - att sprida din glädje gläder dina följare på bloggen!
En varm kram i blåsten - en kram från hjärtat.
Åhh så fint och gott att få veta.
Du var modig och gjorde det rätta.
Och det vet du. Nu
Kram
Wow, vad härlig läsning!
Hej!
Har undrat mycket hur det gått för dig! Glad att se att det finns ljus i din ände av tunneln. Önskar dig lycka i ditt "nya" liv.
Vill att du ska veta att ditt bloggande hjälpt mig att se på mitt eget liv med andra ögon... Kram
har varit inne och kikat till som tätt och hoppats på en uppdatering och nu äntligen fanns det en!
tusen tack för att du skrivit så ärligt, naket och vackert om något så jobbigt.
jag önskar dig all lycka i framtiden och jag tycker nog att du borde skriva mer (om du inte redan gör det dvs). en bok skulle va nåt. med din känsla för ord och din talang kan det inte bli annat än ett mästerverk.
lycka till i livet fina du!
Självklart får du kalla med cybervän.
DET var ju en av tankarna med den här bloggen,
att vi är starkare tillsammans.
Jag TROR verkligen att det ÄR en hjälp att mötas i ett sånt här forum. JAG upplever att jag har fått hjälp av er, mina cybervänner, mina läsare, mina medsystrar och bröder..
Jag är tacksam att NI finns.
Att ni läser, tänker, formulerar och engagerar..
TACK SNÄLLA för din fina kommentar Filuren.
Julkramar!
Tack.
Och ja.
Du har rätt.
Jag vet det.
NU.
(kramar om dig)
Tack :)
Om läsningen är härlig så är min nya livsvy än härligare!!
Jag känner ett ganska stort behov av att förmedla den ljusa sidan till andra drabbade kvinnor och män..
Den här sidan är så mycket roligare att leva på..
Ni är så fantastiska, ni mina läsare...
En period skrev jag flera inlägg om dagen, i veckor, i månader, i år..
Sen saktade jag ner..
Inläggen blev allt färre och färre..
Nu har jag inte skrivit på länge länge och jag trodde att jag hade tappat alla läsare och ert intresse. DÄRFÖR blir jag så glad när jag upptäcker att ni faktiskt finns här, kvar i cyberrymden, att ni bryr er och tar er tid att skriva en kommentar.
NI är fantastiska!
KRAMAR tillbaka, hårt och lite för länge..
Fina du.
Du tackar mig för att jag har skrivit så naket och ärligt om något så jobbigt.
Jag tackar hellre ER läsare som har stöttat, läst, gråtit med mig, skrattat med mig, kommenterat, ifrågasatt, skällt, utmanat, bråkat med mig..
DEN kommunikationen har gett mig MASSOR. Mycket mer än jag någonsin har beskrivit! Ni är ovärderliga!
Jag blir glad för dina ord.
Tusen tack!
Jag kanske ska fundera på det där med bokskriveri..
Kanske...
;)
En ganska sen lördagkväll bara råkar jag hamna här på denna helt fantastiska blogg! Sökte på google, på "tankar om livet" och hamnade här. Den mest nakna, intressanta och fängslande sida jag stött på!
Du är bara SÅ JÄVLA BRA!!!!
Lägger till sidan i mina favoriter för hit kommer jag återkomma många gånger!
Kramar till dig
Leia - Det finns inte på kartan att jag inte skulle besöka dig. Besöka dig djupt inuti.
Vissa inlägg läser jag om och om igen och varje gång kommer jag till en ny insikt - en ny insikt om mig själv. Processen är utdragen men jag förstår att den måste få ta tid - den är som ett sorgearbete.
Din blogg känns som ett innerligt samtal med någon som förstår mig - djupt inuti...
Det är en dålig dag idag - själen gör en djupdykning...
Kramar
Blir galet lycklig och rörd över att du landat i lyckan och lugnet - precis så som du förtjänar!
Har själv befunnit mig i en liknande situation och vet alltför väl att hjärta och hjärna inte alltid hänger ihop. Det måste ta den tid det tar... Trots smärtan. Dock har det känts frustrerande att se (läsa) detta som utomstående utan att kunna göra något. Jag har ju upplevt (och upplever gång på gång) vinstens sötma av att acceptera, släppa och gå vidare - och nu är jag så glad att även du är där. Du har en fantastisk resa framför dig "kära du" och du kommer växa och utvecklas för varje dag som går - och du kommer njuta av dina framsteg.
Stor kram och varmt lycka till...
//Åsa
Gulliga du :)
Du skriver en mening som fastnar i mig:
"Jag upplever gång på gång vinstens sötma av att acceptera, släppa och gå vidare "
Det ÄR precis så det är.
Det är så jag känner.
Och det är DEN känslan jag skulle vilja dela..
VARM innerlig kram till dig Åsa :)
En cybervän vill sända dig en varm julkram fylld med omtanke och styrka. Önskar dig julefrid :)
Kikar in från "andra sidan" och lämnar ett litet avtryck! Använder dina ord och tankar ibland för att försöka att förstå mitt liv, förstå vad jag vill, hur jag vill leva.
Kram ♥
