.

Vet du Eyla.

Jag funderar ofta på att skriva om livet NU
Livet EFTER

Om hur sveket formade mig
Om hur sveket formade OM mig
Jag skulle vilja berätta om människan jag BLEV
Hon som gick ut genom den stora tunga svarta dörren,
hon som klev ut på andra sidan med krossat hjärta

Jag skulle vilja berätta för er andra
om hur det kan kännas EFTERÅT
när man får ett större och sundare perspektiv
när man ser allt från en helikoptervy

Jag har det bra Eyla
Jag är stark
Jag njuter av livet
men framför allt njuter jag av lugnet.
Lugnet inuti
Lugnet som infinner sig då man tagit farväl
Farväl till frustration,
farväl till tårar och smärta.

Jag tog farväl av honom.
Jag lämnade smärtor och ångest bakom mig
Jag bestämde mig för att välja MIG
Jag valde MIG!

Det var livsfarligt. Jag var livrädd.
Jag trodde många gånger att jag gått vilse, att jag irrat fel, att jag tagit fel beslut
(jag ville vända tillbaka, springa mot det som var förklätt till trygghet i mina tonade ögon)

Jag gjorde kanhända det..
(Sprang tillbaka alltså..)
Men för varje gång jag faktiskt sprang tillbaka kände jag ändå att jag kom två steg längre bort..
Bort från SMÄRTA. Bort från sveket.
(inte bara HANS svek, utan kanske framför allt MITT EGET svek mot mig själv)

Jag tänker att det kanske är det EGNA sveket som är det allra svåraste att acceptera?
När vi trampar sönder oss själva?
När vi ignorerar våra egna innersta önskningar, våra egna ord och de egna känslorna?
Är det kanske DET som är det svåraste att förlåta kanske?

Jag funderar på att skriva om det Eyla.
Livet efteråt
Hur jag gick vidare
För att få chans att visa er andra
att det faktiskt finns både värme, kärlek och lycka
utanför..

Jag finns här
(men numera i lycka och självrespekt)

KRAM