.

Förr kämpade jag enträget emot alla hårda vindar
Jag kunde gå över eld och vatten för min tro
och det fanns aldrig några andra alternativ

för jag visste ju vad jag ville

Nu orkar jag inte kämpa emot vindkasten längre
jag låter mig uppgivet sköljas med istället
i stormens öga
Jag känner hur jag slungas
än åt vänster
än åt höger
Jag slits
brutalt
mellan svåra insikter
och tärande vardagspussel

vart tog vi vägen?

Som en sliten gammal snuttefilt
far jag omkring i stormen
orkeslös
likgiltig
och alldeles stum
(för jag har inga ord kvar längre)

Det finns inte längre några ord som kan beskriva mina innersta önskningar
Jag har inga osagda ord, inget nytt som du kanske kan försöka förstå, inget som kan väcka,
inget som kan få dig att titta åt andra hållet eller byta grepp..

Jag har spelat ut mina kort nu
(har inget mer att ge känner jag..)
Kraften har liksom runnit ur mig
Jag orkar inte dra skottkärran ensam längre, du vet..
vi har ju pratat om det där
tusen gånger
minst
It takes two to tango


och jag vet inte längre vad jag vill
för du känns mer och mer
som en främling
för mig