Orkar inte bära min egen kropp idag..
Jag är så ledsen idag
Tung i huvudet, trött och så förbannat ledsen..
Den sista veckan har han fallit tillbaka i sina gamla invanda mönster igen..
Det finns tydligen ingen broms och ingen hejd?
När tåget kommer rusandes i ursinnigt tempo
så kastar han sig huvudlöst på
utan att tänka sig för
utan att ens reflektera
Bara slänger sig på
totalt förblindad
av hastigheten..
Han upprepar återigen det destruktiva invanda beteendet
det som vi har diskuterat åtskilliga gånger nu
det vi skulle jobba på
det han skulle försöka förändra!?
Den här veckan har han fört mig bakom ljuset igen
smusslat, tisslat och tasslat
och därmed mördar han också
de sista lappade bitarna av
mitt hopp
min värdighet
och min självkänsla
Han väljer den väg
som han anser vara den lättaste för stunden:
den kortsiktliga lösningen
den som dödar och trampar sönder
vägen som döljer
mörkar och ljuger
och jag gråter hejdlöst
fast utan tårar den här gången
för det är ju så jävla jävla tragiskt
Han påstår sig inte ha kontroll över sitt eget beteende
Han påstår sig stå totalt utan verktyg
handfallen, hopplöst oförstående
Han degraderar sig själv
och tror inte på sin egen förmåga
(fast jag tror)
Han förminskar sig själv
förminskar mig
förminskar oss
förminskar familjen
degraderar oss
(julbord och försenade eller förljugna remisser)
Bästa! Du kan inte ha det så här något mera. Det går inte! Du är värd det allra, allra bästa!
Jag VET att det är lätt att sitta och säga att du ska göra si eller så när man inte är i det. Förlåt! Men det gör så ONT i mej att läsa.
Många, många kramar! ♥
Jag vill inte skriva vad jag tycker du ska göra för det är inte något jag bör göra.
Men jag finns här. Kommer att stötta vilket beslut du än tar. Med det sagt...
DU vet redan vad jag tycker.
DU klarar allt som du bestämmer dig för.
DU förtjänar så otroligt mycket bättre än den här skiten.
DU har lycka framför dig... även om det inte syns nu.
DU är en av de mest fantastiska och STARKA kvinnor jag någonsin mött
Du klarar det här... och om det inte känns så ibland så finns jag här.
som alltid.. håller i och om.
Jag bär den åt dig, om du vill. Jag behöver inte säga vad jag tycker, för det vet du så väl. Och det spelar ingen roll... för det handlar bara om dig... om att finna din inre styrka. Jag vet att du har den där inuti... och att den kommer att leda dig rätt. När tiden är rätt.
Jag finns alltid här, bara ett samtal eller några bokstäver bort. Det vet du... ♥
(Jag har skickat en julklapp åt dig på mailen...)
Tack för dina ord inne "hos mig".
Vill passa på att också önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År. Ett nytt år med nya utmaningar och förhoppningar. Ett nytt år att forma och uppleva.
Måtte du få den respekten du förtjänar.Det är du verkligen värd.
Tänker på Dig!
Kramar
