Om självvald frånvaro..
Hela sommaren har jag jobbat..
Jag har tappert betat av
dag för dag
och kämpat mig fram
för att knyta viktiga arbetskontakter
och få nyttiga erfarenheter inför framtiden
Men hela tiden har jag längtat till de lediga dagarna
de dagar då vi skulle hitta på nåt roligt hela familjen
Listan på tänkbara aktiviteter var lång..
Leksand Sommarland
Sommarstugan
Junibacken
Kryssning
Liseberg
Tom Tits
planerna var många
och intentionerna goda
För några veckor sen frågade jag honom hur jag skulle planera mina få lediga dagar med barnen
(eftersom han jobbar borta så mycket och i princip aldrig har nån aning om vart han jobbar eller när..)
Jag frågade om jag skulle planera semestern ensam med barnen (?)
men han svarade snabbt att han förstås också ville vara med
och när jag ifrågasatte hur det skulle gå till rent praktiskt med hans jobb
så svarade han att han minsann kunde styra över sina arbetsdagar själv
"bara han visste i förväg"
Okej.
Mitt arbetsschema har legat väl synligt på köksbänken sedan mars månad.
Det vet han. Han kan mitt schema utantill tror jag.
Jag hade tydligt klargjort för honom exakt NÄR jag skulle vara ledig.
Han visste i förväg med andra ord.
Men han valde att jobba istället.
(det gör nästan ont att säga det högt, men det är så sanningen ser ut
han valde att inte tillbringa de lediga viktiga sommardagarna med oss..)
Min lediga semestervecka är nu slut,
barnen och jag har semestrat ensamma,
och jag har inte sett röken av människan..
Ännu ett bevis
Ännu en insikt
Det är hans val
hans flykt
och hans rädslor..
Hoppas så att du hittar din inre styrka..ser att du är på väg..kramar om
Det gör ont att läsa... fast jag har kunnat läsa det mellan raderna även på andra ställen.
massor av syrkekramar till dig!!
Love u.
finns här.
håller i, håller om
Love is the only rule! Du kan själv. Gå genom smärtan - ditt liv är av värde - större än du kanske tror.
Släpp karlskrället och dansa genom livet lycklig och i balans - kram puss och all styrka och kärlek i hela världen önskar jag dej <3
TACK snälla för kommentaren.
Den värmde ovanligt mycket..
Vill du göra mig en tjänst?
Stilla min nyfikenhet lite?
Vem är du?
:)
Leia
Din blogg är den enda blogg på nätet jag alltid läser. Om jag varit borta så återkommer jag. Gång på gång. Som du kanske kommer ihåg så var just din blogg anledningen till att jag själv började blogga.
Ditt språk är fantastiskt och flyter likt kvicksilverpärlor.
Men men men... Jag förstår fortfarande inte varför du ältar detta Eller den största frågan vad Du vill? Kan du förklara detta för en man som jag? Du har min mailadress om du vill svara privat...
Kikade förbi här, gillade din blogg :) Lämnar avtryck efter mig.
Kära du,
hamnade av en fullständig slump på din blogg... Läser om otrohet, sorg, besvikelse och kamp.
Jag känner inte dig, har inte hunnit läsa hela din blogg men det jag läser tar verkligen tag i mitt hjärta.
Vem är denna man som har rätten att behandla dig så? Varför kastar du bort ditt liv och din tid på en man som bevisligen inte är värd dig?
Det finns säkert mycket här jag har missat och/eller inte förstår. MEN av det lilla jag läst är det hög tid för dig att gå vidare i livet utan honom. Du är värdefull - glöm aldrig det! Varma styrkekramar! //Å
Lämna honom. Åtminstone på prov. Det finns så många vackra, insiktsfulla, kärleksfulla, alltuppoffrande, ovillkorligt givande män...
Snälla... sluta inte skriv!!
Med sveket (en engångs företeelse?!) färskt i minnet läser jag. Din blogg ger mig tröst samtidigt som det smärtar att läsa och att känna igen såren. Undrar bara om det hjälpte att få alla svar? Jag vet väldigt lite och är inte säker på om svaren hjälper eller om det blir värre i och med att bilden blir tydligare?
tack för dina ord hos mig:)
<3 du är fantastisk på så oerhört många sätt <3 du vet att jag förstår vartenda tanke du har! <3
Snubblade in av en slump och har läst igenom åtskilliga av dina inlägg. Har personligen gått igenom ett liknande helvete som dig, och att läsa någon annan skildra smärtan med ett så vackert och träffsäkert språk är både plågsamt och ljuvligt på samma gång. Tack för att du delar med dig av din historia.
Värme och omtanke
Tinto
Jag gillar dina inlägg, och har själv ett sargat hjärta.
Hur står du ut dessa stunder? För jag gör det knappt...
Kram och ta hand om dig!
Hej vännen!
Jag hoppas verkligen att din frånvaro här i bloggen betyder att du mår bra, att allt är väl. Hoppas så på att ni finner varann igen, lyckas laga de djupa sprickorna och hittar tillbaks till lyckan igen!
KRAM!!!
Hej
Förlåt för sent svar..
Sofia.
Jag har nog inga enkla svar på dina frågor?!
Han behandlar mig bevisligen illa många gånger, men om han behandlar mig BRA oftare än han behandlar mig illa, gör det någon skillnad?!?
Jag stannar,
än så länge,
för att vi är en familj.
Jag stannar,
för att jag känner ansvar,
gentemot andra
och gentemot mig själv.
Jag tror inte att människor är onda,
jag tror att alla människor kan lära,
utvecklas, förändras..
Det finns många som säger att en "otrogen människa alltid är otrogen", och där håller jag inte med, och därmed skapas konflikten i mig.
JAG har egna erfarenheter och DE säger mig att människor KAN lära av sina misstag, människor KAN välja nya vägar och utvecklas..
Dock är jag väldigt bestämd i åsikten: hit, men inte längre.
Jag har givit upp ältandedelen nu känner jag.
Han/vi har inte fler chanser nu.
Vi står på antingen/eller-gatan och jag väntar mest på att se vilken väg han tänker gå..
KRAM på dig Åsa
Svar: JA
För MIG personligen så hjälpte det att få alla svar.
Nu VET jag VAD jag förlåter och jag vet VAD som har hänt, i smärtsamma detaljer.
Utan svaren hade jag ALDRIG kunnat se mig själv i spegeln igen, men jag förstår er alla som tänker annorlunda. Det är klart att det gör än mer ont att VETA..
Men nej.
Jag har aldrig ångrat alla detaljer.
Jag behövde dem.
KRAM
Hej igen..
Jag trodde att du försvann..??!
Plötsligt var du borta bara..
Well....
Ja, vilka frågor du ställer...
Svåra att svara på.
Varför jag ältar?
(se gärna mina andra svar här ovan också, de kanske ger svar?)
Jag ältar, eller kämpar, för att jag tror på mänskligheten. För att jag lättare ser andras väl än mitt eget.
Jag stannar för att jag är dum.
Helt enkelt.
Jag har dumförklarat mig själv så många gånger, och ändå vet jag att jag gör allt med en stor portion beräknelighet. Jag VET vad jag gör. Jag har en "plan". Jag har en plan B och en plan C och jag vet att JAG går rakryggad genom hela baletten oavsett vilket plan jag väljer att färdas med...
Förstår du vad jag menar?
Jag kan se TRAGIKEN i honom.
Absolut.
Men jag kan också se potential.
DOCK:
Jag säljer inte ut mig.
Jag sätter hårt mot jävligt HÅRT
och du ska veta att jag inte är mesig när demonerna drar in..
Han vet att han är inmålad i ett hörn.
Han vet att han inte har fler chanser att spoliera.
Har jag förklarat nåt?
Vet inte..
?
Skriver DU något nu?
Var?
Kram
