.

Maskrosbarn

Den här bloggen är av det tyngre slaget.. I know..
Inte vidare kul läsning med andra ord.. I know..

Men den fyller en viktig själslig funktion i mitt labyrintliv av igenimmade glasväggar..
Jag har alltför många feltonade tankar som florerar
och för många tvetydiga känslor som skummar över
Här vågar jag ventilera utan att riskera att "fel människor" läser
(hon till exempel)


Helgen passerade relativt smärtfritt
Mysig fredag utan själsliga blåmärken
Mysig lördag förmiddag, MEN på lördagseftermiddagen kände jag hur det började krypa under huden på mig igen.. Frågorna började hopa sig i skallen, och hur jag än försökte trycka undan och kväva så lyckades jag inte.. Demonerna slet sönder min kamplust och tårarna började plötsligt och oväntat att trilla i teve-soffan.. 

Varför?
Nja, tankarna for iväg för långt bara... 
Älskarinnan hade skickat ett utmanande mms till honom på sin putande lockande jeanshäck, 
och jag vet ju så väl vad han svarade på det:

(glömmer nog aldrig?)



"...bilden av din härliga rumpa har etsat sig fast på min hornhinna.. Me like a lot.. " 



Just de ORDEN attackerade mig alltså brutalt mitt i lördagsmyset och utan minsta förvarning kände jag hur halsen snördes åt och hur tårarna tyst började trilla okontrollerat nedför mina kinder..

Hon har fått full acess till mitt liv via honom..
Hon vet det mesta om mig och min familj..
Hon vet vilken bil jag kör och varför
Hon vet när jag är hemma och när jag åker och tränar.. 
Hon vet var jag bor och hon vet mina dagliga vanor..
Hon vet var jag jobbar och när jag jobbar
och ibland känns det som om hon har flyttat in i min privata jävla garderob..




Jag hatar det..
Jag hatar att hon har blivit insläppt i mitt liv av någon annan än jag själv.
Jag hatar det faktum att HAN har släppt in henne i MITT liv.




Tack för att ni lyssnar..

Det är inte för tungt att läsa.

Tacka inte för att vi lyssnar.



Vi alla är här för att vi vill...och några av oss för att vi verkligen verkligen bryr oss...om DIG.

Trots att vi aldrig möts utanför internets väggar.



Jag gissade på att du hade det tungt.

Jag hoppads att jag skulle ha fel.



Vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att jag tänker på dig. Skickar lite styrka och delar med mig av den energi jag har. Hoppas det kommer fram.



Stor varm kram!

"Men den fyller en viktig själslig funktion i mitt labyrintliv av igenimmade glasväggar.."

Vilken mening! Får jag sno den? :-)

Igenimmade glasväggar. Där har du nyckeln.

Hämta släggan Leia!

Tror inte att du/jag någonsin kan hindra att plågsamma ovälkomna tankar plötsligt dyker upp men tror att du kan lära dig att låta dem passera utan att fastna på dig eller smutsa ner dig...



Så krossa alla glasväggar du byggt upp!

Lite korsdrag vore bra! ;-D

Bra att du skriver. Vad arg jag blir när jag läser. Kan hon inte släppa taget om din man, om er!

Precis de där orden;



Jag hatar att hon har blivit insläppt i mitt liv av någon annan än jag själv.

Jag hatar det faktum att HAN har släppt in henne i MITT liv.



...var mina egna när jag var som längst ner.



Kramar om, torkar tårarna på din kind.

Sno på du.. ;)

Jag äger inte formuleringen eller orden..

(jag försöker bara färga mina känslor i rätt nyanser, ibland hittar man orden för att förklara, ibland inte..)



Och du..

Mina glasväggar idag är inte alls lika igenimmade.. Idag kan jag se klart genom de flesta av dem, det är bara längst ute i kanterna som det kan bli suddigt och otydligt numera.. Men jag tror mig ha nyckeln.. Jag tror mig ana hur..



Går inte vilse i mig själv lika ofta längre.



Tiden läker alla sår



Kram

Eller näeh förresten..

Tiden kanske inte läker alla sår....?

funderar tyst för mig själv

Älskar bilden och dina skrivna ord! kikar in igen!

åå jag blir så arg när jag läser det du skriver!

du beskriver känslan så jävla bra! vet precis hur det känns... tyvärr