Träffar mitt i hjärtat..
Det här är något av det vackraste och sannaste jag någonsin har läst, en fantastiskt avskalad reflektion från en av mina läsare.. Sådana här kommentarer gör mig så ärligt och uppriktigt glad, kanske allra mest för att de bevisar att viljan att vinna kan vara mycket starkare än rädslan för att förlora..
Eyla´s kommentar:
"Jag saknar hon som var jag. Hon som levde mitt liv före "katastrofen". Glad, orädd, med en omättlig aptit på livet och ett självförtroende vissa skulle dö för. Hon försvann. Jag förlorade mig själv och det gör så ont att inse att hon aldrig riktigt kommer tillbaka.
Sanningen kommer ifatt oss alla till slut. Så gjorde den även med oss, mig och min man.
Den slår till med oanad kraft. Skoningslös, hårt och brutalt. Den må vara hemsk men jag föredrar ändå den framför att leva i en lögn. Bedragen, sviken. Sanningen befriar också, kommer med hopp om något nytt. Sannningen gör Dig fri.
En ny kvinna håller på att ta form i mig. En som ser livet annorlunda. Inte bättre inte sämre men annorlunda. Hon må vara ärrad,sårad, nedräknad men hon är stark. Inte ett offer. Aldrig någonsin ett offer. Nu måste jag bara lära känna henne, acceptera henne och bli vän med henne.
Löftet jag gett mig själv är att jag skall våga förlora mig i kärleken till min man igen. Inte bara överleva utan våga LEVA. Hans ärliga ånger och hans öppna sätt att vilja läka mig, oss bär mig framåt. Oändliga samtal, närhet, något nytt spirar mellan oss idag.
Jag tror att vi med tankens kraft kan påverka våra egna liv. Vi kan VÄLJA vad vi fyller våra liv med. Jag väljer att fylla mitt med kärlek och jag väljer att förlåta och gå vidare. Precis som Du skrev så är det ett av de mest genomtänkta val jag gjort i livet.
Lätt är det inte alltid. Ångesten fyller mig ibland. Bearbeta kommer jag nog få göra hela livet framåt. Men jag väljer det också....att inte stagnera utan att låta mig VÄXA.
Kan vi hjälpa varandra genom att dela med oss av våra erfarenheter så är det fantastiskt. Jag blir tårögd när jag läser det Du skriver. Det träffar mig rakt i hjärtat. Så naket och avskalat men fullständigt unikt."
Och Eyla:
Det händer att jag också saknar "hon som var jag.."
Hon som inte blivit ärrad av naiviteten..
Hon som trodde gott och litade blint..
Den oförstörda varianten av
kvinnan i mig
Men i samma vändning kan jag ärligt känna
att jag inte vill vara
någon annan,
än den jag faktiskt är
♥
Jag kan också säga att jag blev någon annan. Delvis i alla fall. Det blir vi väl alla av nya erfarenheter, om än i olika omfattning.
Och jag saknar också. Nåt ofattbart ibland!
Oj, mina ord på framsidan i Din blogg!! Det var ju aldrig meningen att stjäla plats från Dig :-).Men jag känner mig hedrad.
Halkade in i Din blogg när jag satt och googlade. Det är så skönt att hitta nån som vet och förstår hur det kan vara. Att man inte är ensam om sina upplevelser. Vi människor är ofta för dåliga på att dela med oss och på så sätt hjälpa varandra. Vi vill väl kanske upprätthålla en fasad, vad vet jag? Därför är det underbart att kunna kika in här och förhoppningsvis kanske någon gång kunna bidra med lite tankar. Fortsätt skriva, det är mycket uppskattat!
Du stjäl inte plats..
Du förtjänade att få cred för dina ord på något sätt. Jag tycker om ditt sätt att skriva, och jag behöver utbyta jobbiga tankar med någon som förstår inuti..
Varm kram till dig Eyla!
