.

Livslust

Även jag faller tillbaka ibland..
Tillbaka till otillåtna ältande tankar
och in i snåriga dalar
av alltför stressade andetag..
Självklart gör jag det

Men det intressanta är hur jag bearbetar det numera..
Hur jag väljer att agera..

För styrrodret ligger i mina händer nu
kartan finns i mitt inre
nu är det min uppgift att försöka
parera stormar, hitta rätt vägar,
uppleva, lära och älska..

Jag inser att jag förmodligen kommer
kliva på många smärtsamma minor
under resans gång..

Men vet ni
det gör mig inget
för jag vet ju nu


Jag vet mitt värde!
*ler mot min egen spegelbild*


Jag ser glittret
i mina egna ögon nu
Jag ser något attraktivt
i mig själv
Och jag ser (och inser)
att jag är värd
att älskas
för den jag är..

Så skönt att läsa att det ljusnat, och fortsätter att göra det - och jag kan åter känna igen mig i en del. :)

Alltid en njutning att läsa dina ord!



Kram!

Det allra jobbigaste är att man aldrig vet när.



Det kan slå till precis när som helst.



Det är nog DET som är allra jobbigast. Till och med värre än tankarna och ångesten i sig.



Samtidigt så är jag så tacksam för det livet jag har idag. Tacksam att jag fått komma min man så nära. Uppleva en kärlek som jag tror att det är få förunnat att hitta. Önskar bara att vi kunnat göra det utan allt "det hemska". Livet är inte helt enkelt, men absolut alldeles, alldeles underbart.



Kram.



Men.....det går längre och längre mellan gångerna.