Livet är nu
Jag lever inte längre i smärta..
*konstaterar, nästan leende*
Jag förstenas inte inne i mörkret längre
Jag hittar ju ut nu
utan att fastna
i nedkladdade bevismaterial,
otaliga telefonsamtal
och fuktiga sena nätter
med ljudlösa sms
fyllda av skamfylld erotik..
Jag ser nya vägar
(där de gamla raserat)
Jag hittar lösningar
där jag förut bara såg omöjligheter
Och jag tror att jag kan påstå
att jag har hittat en sorts balans
mellan ett kontrollerande behov
och frihetslust
Han stannar ju här hos mig
av fri vilja
Inte för att han tycker synd om mig
inte som tidsfördriv
inte i skymundan,
utan för att han vill stanna
av kärlek
På samma sätt
väljer jag att stanna
hos honom
Av fri vilja
och för att jag vill stanna
av kärlek
Jag tror faktiskt att han insåg
nånstans utmed vägen
att livet är nu
Aww. Underbart inlägg.
Vi alla borde bli bättre på att leva i nuet.
Jag beundrar din styrka och din förmåga att se framtiden an. Det är mänskligt att fela.
SV: Ja, Jon är en sådan helhet tycker jag. Duktig på sjunga och en helskön snubbe vad det verkar. Jag tror att han kan gå riktigt långt! :-)
Försöker leva i nuet men vissa saker förföljer mig.
Hon sa till honom att hon älskade honom.
Efter att de haft sex och hon låg på hans arm så uttalade hon de tre stora orden. Varför gör det mig så arg?Varför gör det så ont? Varför är det forfarande en av de saker jag hänger upp mig på och återkommer till?
Jag försöker förstå.......vad var hon ute efter egentligen? Sex, kärlek, ett förhållande för livet? Hur tänkte hon sig en fortsättning med en gift, tre-barnsfar boende 35 mil bort? Kanske förstör jag för mig själv genom att enträget söka svar på frågor som jag aldrig kommer få.
Det slår mig att hon måste ha känt ett lugn, en tillfredställelse och trygghet för att ens kunna uttala orden. Kanske är det där jag fastnar? Ilskan och ångesten ligger kanske inte i att hon sa de magiska orden utan i ångesten att inte veta säkert vad min man svarade henne?
Tänk framåt......inte bakåt.......
Du skriver att du försöker förstå vad hon var ute efter..
Och jag försöker förstå vad han var ute efter..
Om hon uttalade de där orden så tror jag att hon var ute efter ett varaktigt förhållande, jag menar, man säger väl inte så till nån man bara har sex med? En k-kompis? Eller säger man så till någon som man bara tänker sig en fling med??
Nej, jag tror att hon ville ha KÄRLEK. Helt klart.
Men när jag läser det du har skrivit så vaknar en fråga i mig:
Spelar det nån roll vad han svarade henne just då? Vilken skillnad gör det idag? Vad var han ute efter, har du fått någon klarhet i det? Har ni valt en "ny väg" nu, eller knallar ni på samma bana?
Jag tror att man måste försöka förstå vad som gick fel och varför.. Jag har tvingats INSE vad som gick fel, vilket också innebär att jag blev tvungen att se mina fel och brister... När jag insåg detta började förändringarna sakta att ta form.. (Jag valde att byta väg)
Den väg jag hade gått på fungerade inte uppenbart..
(Jag fick en massa jobbiga insikter under resans gång) Jag tog alltså tag i problemen.. Förändrade. Kämpade. Erkände. Blottade. Talade ut. Satte ord på känslor. Grät. Skrattade. Sökte hjälp...
Sen gjorde vi allt det där tillsammans också..
I parförhållandet..
Det hjälpte oss in på en ny väg..
KRAMAR om!!
Tack för dina ord.
Jag tror att jag har en rätt så bra bild av vad han var ute efter eller hur det hela kunde ske om man säger så. Vi har precis som Ni slagit in på en helt ny väg och för att göra det så har det krävts en massa självrannsakan och sanningar. Vi har båda öppnat oss mot varandra på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt. För oss har det skett gradvis. Från att i början göra små tafatta försök till att idag känna att det inte finns NÅGOT som vi inte kan ta upp och reda ut mellan oss. Det är en skön känsla även om den har blivit framtvingad av något avskyvärt.
Du har förstås helt rätt. Det GÖR absolut ingen skillnad på varför hon sa så till min man. Kanske är det prestigen och stoltheten som gör sig påmind i mig. "Ingen utom JAG har rätt att säga så", larvigt jag vet. Det bara retar mig att hon fick ligga där självbelåten med MIN man och känna som hon gjorde.Uttala det.
Jag tycker jag har handlat rationellt och starkt och förnuftigt i de allra flesta situationer som uppstått men ibland så kommer det känslor och funderingar som bara bubblar upp och man vet inte var man skall göra av dem.
Tack för att Du lyssnar och tar Dig tid.
