.

Det blev så smutsigt plötsligt..

I mitt hem
min borg
min vardag
mitt hjärta
min kropp
min familj

Smuts smuts smuts

Han skitade ner det som var vi.
Han skitade ner Oss.
Mig, barnen, familjen, oss..
allt det där som var bergfast
äkta
ärligt
och rent

Det började i februari 2008
Hon hade addat honom på Facebook
och jag hittade henne bland "hans vänner",
något som inte alls rörde upp eller skapade svartsjuka..
Inte då
Jag hade inga onda aningar
Inte då

Nej, jag bara frågade i förbifarten
vem hon var
den där leende tjejen
med det långa vackra håret
och hans fladdriga svar
avslöjade genast
hans fläckiga samvete
och korsade fingrar


(Han hade ingen aning om vem hon var påstod han med en pinsamt flackande blick..)

Jag tror att det var exakt då jag fattade
att något inte stod rätt till
Det var iallafall då
som klockorna började ringa
högljutt
inombords..

Jag ställde förstås några förvånade motfrågor
-Vadå inte visste vem hon var?
-Varför var hon då "vän" med honom på Facebook?
-Man addar väl inte helt okända människor?
-Varför har du bekräftat en vänförfrågan från någon du inte känner?

Han blev arg på mig
Såklart.
Och sur.

"Varför frågade jag så himla mycket, han hade ju inte en aning om vem hon var!?" muttrade han
och jag fick genast en släng av dåligt samvete och jag kände mig dryg och jobbig som frågade så mycket..

-Äh, men skriv och fråga vem hon är då? föreslog jag senare över en kopp kaffe..
-Nåt i stil med: "Hej, känner vi varandra? Jag känner inte igen dig nämligen.." kanske? föreslog jag
och han nickade till svar och verkade tycka att det var en bra idé..

Sagt och gjort..
Han drog iväg det där mailet via Facebook..

Och dagarna gick
inget svar

Veckorna gick
och jag kunde se hennes ansikte
framför mig
varje dag
men jag ville ju inte tjata
och verka manisk
så jag väntade ut honom istället
"han säger väl till när han har fått svar" resonerade jag
trots att min starka intiutiva sida slog mig alltför hårt i magen

Men han övertygade mig om att hon inte hade svarat..
Han visade mig en ekande tom inkorg
och jag trodde ju honom
då

Tills den dagen då jag fann ett mail
från henne
i den där förbannade inkorgen
på Facebook

Där stod bara några få ord
några få jävla rader
så äckligt väl utvalda
och genomtänkta
för att brutalt och besinningslöst
knäcka sönder min vardag
och meja ner min lilla familj:




****************************************

"Du borde berätta sanningen för henne älskade,
du vet ju vad som är rätt och fel.
Lämna mig utanför det här nu är du snäll"

*****************************************




Jag rasade
Inombords
Magen knöt sig
och jag mådde plötsligt så fruktansvärt illa
ville kräkas
ville få ur mig smärtan
köket började snurra
alldeles för fort
blomkrukorna ändrade form i köksfönstret
allt blev dimmigt
lamporna fick ringar av ljusbågar
och verkligheten sögs in ett smärtsamt vacuum
av panik, rädsla och tusen frågor..



-Nu får du tamigfaan berätta vad det är som händer!!!
skrek jag upprört till honom när han stod i ytterdörren med en glasartad blick några timmar senare.

-Vad faan är det som händer!!!??


Men han fortsatte att spela skådespel..
Nej, han hade ingen aaaning om vem hon var påstod han..


Ingen som helst aning..