Himmel och helvete
Jag vet att ni har undrat hur jag kan veta alla sjuka små detaljer om dem.
Och svaret är list.
Kvinnlig list.
(De trodde kanske att det var de som lurade mig,
väl gömda under hotellets billiga duntäcken,
men i slutänden var det nog jag som lurade dem..)
"Jag kan vara en riktig jävla bitch
om du trampar på min värdighet" ....du minns va...?
En dag damp det ner ett stort, ovanligt tungt kuvert på mitt högblanka skrivbord..
Utanpå kuvertet stod mitt för- och efternamn med svart slarvig skrivstil
Jag visste direkt.
Utan minsta tvekan.
Bara visste
intiutivt
Kuvertet fick ligga kvar där en stund
medan jag försökte samla mod
och kraft
att våga möta sanningarna
trots ett hysteriskt inre kaos
och en alltför skakig aura..
Och jag kan nog aldrig någonsin beskriva för er
hur det kändes
när pulsen slog så hårt inuti
så att jag fick svårt att andas?!
När luften inte gick ner i lungorna
och när paniken tjöt i mina blödande öron,
eller när verkligheten bara smalnade av
omgivningen
människorna
trafiken
allt bara flöt ihop
i en svindlande dimma
av ren och skär ångest.
Mina händer skakade obönhörligen
när jag hetsigt sprättade upp kuvertet
i skydd av stora nedklottrade betongväggar
på köpcentrets smutsiga parkeringshus
uppe på fjärde våningen.
I kuvertet fanns allt väl dokumenterat.
Mail, efter mail efter mail
mail mail mail och helvetes jävla mail!!
Hela kuvertet var fyllt av
hundratals fuktiga konversationer
sena nätter
kåta önskningar
och trånande bekräftelser
Mina ögon dansade hysteriskt mellan raderna
Datumen parade sig med intensiteten och hettan,
och orden dem emellan högg mig
besinningslöst
och ursinnigt
över hela kroppen
utan censur
och utan bedövning..
En del av mig dog
just där
just då.
Jag föll ur.
Lämnade min kropp..
Rasade brutalt
Försvarslös krossades jag mot de vassa rännstenarna
och kilades fast i de små gliporna
mellan himmel och helvete
på en trång parkeringsruta
uppe på fjärde våningen
Gaaahh, vilken subba! Postade hon alla mailen till dig. Av vilken anledning. Att få dig att lämna honom, så att hon kunde vinna.
Men i slutändan är det hon som är den stora förloraren. Oavsett hur mycket hon slänger med sitt blonda hår. Vilken ensam osäker bekräftelsesökande liten människa hon måste vara.
Kan inte föreställa mig hur vansinnigt fruktansvärt det måste ha varit för dig att läsa de där mailen.
Och att välja att stanna kvar hos honom.
Du är stark.
Du är ett föredömme för andra kvinnor. Kämpa på!
Jag vet alltför väl. Alltför väl hur det känns när hjärtat slår så hårt i kroppen att det gör ont, pulsen rusar och Du inte får luft. Det gör så ont.
Världen rasar ihop. Du faller, faller som en urvriden trasa mot marken. Skoningslöst. Det gör så ont och Du kan inte värja Dig. Bara ta emot.
Några av de värsta sekunderna i mitt liv.
Du skriver fantastiskt...
Fina Leia!
Du använder språket så målande att jag blir nästan mållös.
Vi har gått igenom nästan samma sak.
Jag fick reda på mannens snedsprång genom "kvinnlig list" men jag snodde hans mobiltelefon i ett obevakat ögonblick och loggade in på telebolaget och begärde samtalslistor, sedan kunde jag ställa honom mot väggen. Då kom han inte undan. Jag har också valt att stanna kvar. Livet går liksom vidare. Smärtan kommer och går. Förlåta OK - men glömma - Nej det är svårt.
Ja, jag har funderat på det där..
Varför hon gav mig tillgång till allt?
Jag tror att hon fick bekräftelse av att "visa mig sanningarna"? Jag tror att hon njöt lite av det? Att hon kanske "växte" för stunden?
Men det kan också ha varit så att hon ville visa mig för att rentvå sig själv? Genom att visa mig alla mail så fick jag ju se med egna ögon vem han egentligen var, och hon var INTE den som var mest pådrivande i deras relation.. Kan det vara så tror du?
Eller var det så att hon ville att han skulle få lida? Ja, för hon visste min åsikt, hon trodde sig veta att jag skulle lämna honom om något sånt här kom fram.. När inte HON kunde få honom så gjorde hon sitt allra bästa för att se till att JAG inte ville ha HONOM heller?? För att skada honom?
Kan det vara så?
Jag har inga svar i den frågan..
