.

Inte en gång till..

Han glider undan...
Bort från mig
(ja, nu igen)
Jag tror att det är rädslor som driver honom åt fel håll,
men jag orkar inte stå rak i motvinden längre?
Inte utan hans stöttande händer i ländryggen..
Kraften jag hade inombords
rinner ur mig
i takt med hans ytliga andetag

Jag känner att jag inte når fram med mina desperata rop..
Han ger mig svar som är både svarta och vita
på samma gång
och de förvirrar mig
så långt mycket mer
än de förklarar..

Jag förstår inte?!
Vad menar han?
Vem är han?
Vad känner han?
Vad vill han?

Förlåt att jag blundar
men rädslan som långsamt vaknar i mig
får mig att rygga bakåt
som ett skärrat djur
med uppspärrade hotade ögon




Jag vill inte bli så sårad igen!
*skakar på huvudet*




Inte en gång till..
Snälla, jag orkar inte..

Oj! Ta dig ut. Träffa andra, mot andra människor. Gör dig inte beroende av en enda person.

Det gör ont att se detta.

Jag hoppas allt löser sig!

Två steg framåt, ett steg bakåt....var det så det var?



Är det många steg bakåt hos Er nu?



Vad är det för rädslor som driver honom bort? Vad är det som han inte vet? Älskar han Dig inte längre?



Du har rätt att kräva svar. Du har rätt att bli behandlad utefter den ömtåliga person Du är nu.



Ni har sår båda två. Ni är två om det här.



Det är så lätt att den som är bedragen tar mest plats i förhållandet. Min man säger ofta att det finns en gräns för hur skyldig han kan bli. Han ÄR skyldig det vet han men någonstans måste han också få ta plats, få ut SIN smärta och sin besvikelse. Att det är OK att han också får tycka synd om sig själv. Må dåligt....



Nu har vi valt att gå framåt tillsammans och då måste också JAG vända blicken åt rätt håll. Ofta vänder jag bakåt i självömkan.



Det är så svårt för att inte säga omöjligt att ge några bra råd när man inte vet alla fakta. Jag skulle så gärna vilja komma med nåt som kan hjälpa Dig framåt. Er framåt.......



Det enda jag kan säga är att det inte är fel av Dig att be honom vara ärlig. Att han är uppriktig med var han står och vart han vill. VAD han vill.



Bakslag är väl mer en regel än undantag antar jag. Men det är hårt.



Jag blir så ledsen när jag läser Dina rader. DIN smärta känns som MIN smärta. Jag VET, jag förstår. Tack för Dina rader i mitt lilla rum. Där finns ett litet svar till Dig.



Kramar........... Tänker på Dej!

Nej lilla hjärtat.

Inte en gång till.

Kramar om.

Ingen fara..



(Blåser av alarmet)



Falskt alarm.



:)

Jag har varit tillsammans i 4 år med en kille som varit otrogen mot mig.



Jag lyckades aldrig bli av med känslan av att han skulle svika mig igen. Hade konstant ett nästintill tvångsmässigt kontrollerande där jag nagelfor varenda centimeter av hans liv.



Nu, när jag är ute ur det förhållandet, är det en sådan fantastisk lättnad.



Jag förtjänar att inte behöva gå runt och oroa mig för om han ska välja att vara med någon annan än jag.