Be careful what you wish for..
Jag önskade dem SMÄRTA!
Det kan jag villigt erkänna att jag gjorde..
Jag önskade att de skulle få LIDA
de idioterna
lika mycket som vi hade gjort
jag och barnen
Det fanns ett osunt pyrande hat i mig
som gav näring till de förbjudna glödande känslorna
Jag önskade dem smärta!!
Båda två!
Utomordentlig jävlig smärta ville jag att de skulle få känna,
en sån genomträngande smärta som man blir ärrad av för resten av livet.
Precis så tänkte jag.
Mitt i hatet.
Utan minsta censur.
Iskall.
~~~~~~~~~~~~~~~~
Och veckorna gick..
Mina ögon var förmodligen lika trötta och rödgråtna fortfarande
men mitt sinne började så sakteliga att lätta
millimeter för millimeter
och min nya vardag som bedragen kvinna
tog sakta ny form.
Och efter en längre tid
(jag tror det var ca 5-6 månader efter affären?!)
Då hände det!
Olyckan.
HAN fick en livshotande livslång skada..
HON fick en livshotande livslång skada..
BÅDA låg de på sjukhus
och blev ärrade för livet
fast på olika sätt
Precis som jag hade önskat?
Och där satt jag
med min högra hand vilandes på hans sönderstuckna arm
vid en steril sjuksäng på en avdelning sju trappor upp
med nya förvridna frågetecken
och en skum overklighetskänsla under det översta hudlagret..
Och jag visste att hon låg
på en annan avdelning
någon annanstans
med långa fula operationssår
ett blåslaget ansikte
och men för livet..
Jag kände nästan skam
Skam för att jag ens hade tänkt de där tankarna
Jag kände någon slags skuld
för att jag faktiskt hade önskat..
Det blev en konstig situation inuti,
en komplicerad kollision i min hjärna
diskussioner och tumult i mitt hjärta
men ibland log jag ändå diskret och osynligt för mig själv..
Helt ärligt..
Jag ville ju att de skulle få lida,
men kanske inte precis så här...?!?
Priset var kanske lite väl hårt??
Märklig situation va?
Var det en slump tror ni?
Jag tror inte det finns någon slump. Allt som sker är menat att ske. Jag önskade samma sak som du och min man höll på att dö. Det gjorde ont.
Kanske hade det hänt ändå, men skulden jag kände för min önskan och som jag känner när jag önskar alla elaka tankar som poppar som popkcorn i min skalle ibland, den är inte så skön. Men känslan att jag faktiskt kunde förlorat honom, den var värre.
Jag vet ju att det inte var för att jag önskade det som det hände, men han önskade å sin sida att jag skulle få stå bredvid och lida så som han gjort när han blev sårad av mina handlingar, och det fick jag ju, men på bekostnad av honom själv.
Så visst ska man vara försiktig med vad man önskar!
Det kanske är karma...
What goes around comes around...
Jag tror på Karma
Det är det som gör det lite otäckt...
men var de med i samma olycka flera månader efter att det var slut mellan dem?? skumt eller??
Nej, de skadades inte i samma olycka.
Det var två skilda olyckor på ungefär samma tidpunkt, och båda olyckorna fick ett olyckligt förlopp..
För dem..
Vad obehagligt.
Det finns nog något högre. Vad vet jag inte men något. Kanske skall man tänka en gång extra innan man önskar?
Som Du ser så har jag skaffat mig ett eget litet rum. Kanner att jag mår bättre när jag får skriva. Behöver det just nu. Vet inte vad det blir av min lilla blogg men den fyller sin funtion just nu.
Kram
