.

Utflykt eller bara flykt?

Hans hjärta var på utflykt
de där månaderna
då nysnön gnistrade ikapp med
hennes lockande leende

Eller var det bara en flykt?
Måhända var hans hjärta bara bedövat
av vardagens tristess??

Jag tror att han ville bort
Bort från mig
bort från verkligheten
bort från spaghetti och köttfärssås
med Felix tomatketchup,
bort från överfulla tvättmaskiner
och griniga kvällströtta barn..



Det ville jag också ibland..
Bort..

Vad fint du skriver, och du verkar förstå.

Vi faller för frestelser. Vår hjärna verkar funka så.

"Felix gör det goda godare" sjöng en av sönerna och gick rakt emot reklamens lockelse och la ner en röd lockande flaska i korgen samtidigt som han slickade sej om munnen när vi handlade på Ica. Då var han bara 7 år.

Vad är det vi vill ha, någonting nytt och bra, någonting som vi inte tror att vi redan har. Hur ofta är vi inte hemmablinda?



Kram

Tack för Dina fina ord! Förlåt om jag tar plats i din blogg men det är så underbart att få skriva, få dela sin smärta med någon som förstår.



Min man var på utflykt, absolut. En utflykt utan krav, måsten och förpliktelser. Någonting nytt, någonting spännande. Det låter kanske underligt men jag tror inte att han flydde från mig. Han hade bara så roligt på sin utflykt och tankarna på mig och barnen som gjorde ont trycktes snabbt undan.HON var ju så behaglig att vara med, HON ställde aldrig några krav. Inga jobbiga samtalsämnen, inga problem att lösa, bara lust och passion. HON "boostade" hans självförtroende, lockade, pockade.I en period när jag inte förmådde. Längre och längre bort ifrån mig. Och vad hade jag att sätta emot? Smutsig tvätt, strykning, räkningar, skolmöten, städning..........jag....mitt i vardagen...förutsägbar......vanlig...



Jag tror att han insåg någonstans mitt i alltihop vad han höll på med. Jag tror att lampan tändes när hon uttalde orden. De där tre små orden. Jag tror att förtrollningen bröts för honom och den kalla och bryska insikten att vardagen kommer komma ikapp även dem tog tag i honom. Utflykten var över.......jag älskar dig......så stort men också kravfyllt....



Nu...idag... är just vardagen det som han uppskattar mest. VÅR vardag. Vår underbara vardag. Vi står mitt i alltihop idag, tillsammans. Tänk att allt det han ville ha och uppskattade fanns mitt framför honom, runt honom, i honom.



Det gör ont att inse men människan gör misstag. HAN gjorde ett gigantiskt misstag men han ångrade sig och han visar på alla de sätt han kan att han lärt sig en av livets allra hårdaste läxor.



Och jag...jag saknar fortfarande hon som var jag men samtidigt upptäcker jag nya saker hos mig själv varje dag. Och.....jag tycker faktiskt om mitt nya jag.



Många kramar till Dig!

Jag måste bara fråga...

Det hände en gång och det var ett fyllemisstag, han berättade på en gång.

VAD SKA JAG GÖRA? jag har aldrig vart så här förstörd och förvirrad. Ingen kommer med något svar och jag skulle verkligen uppskatta din/era åsikter.

Hej fina Leia.

Du tar den plats du vill ha och behöver. Du är så välkommen. Du vet att du står på min prem.lista!



Nu är det någon som råkat illa ut igen och behöver hjälp och stöd.

Det finns en kommentar ovan som jag vill svara på Postat av ???



--Ett fylleslag hmmm? Man vet alltid vad man gör. Det handlar om ansvar.

Hittar man inte hem har man problem(alzheimers)eller kanske annan vårdhjälp.



Hittar man in i en annan kvinna och erkänner "på en gång" för att det dåliga samvetet tränger sej på. Då är det dina egna reaktioner på det som hänt som ska avgöra om du ska stanna eller gå. Sätt för och emot. Du har bara ett liv. Är det värt det. Vad binder er samman för livet?



Känner man förvirring är man i konflikt med sitt inre övertygelse-system, då behöver man koppla ihop känslan med intellektet. Mage - hjärta - hjärna.



När en så'n här sak sker ska man ta hand om sej själv. Ingen är värd att bli dåligt behandlad. Hoppas mitt svar är till någon hjälp ???



Kram

Det är bara DU som kan bestämma hur Du ska göra.



Lyssna till Ditt eget hjärta. Älskar Du honom fortfarande? Älskar han Dig? Vill han uppriktigt fortsätta med Dig? Ångrar han sig? Att förlåta misstaget är en sak men att glömma är svårare. Men det är DU som bestämmer vad Du vill göra med DITT liv, ingen annan. Jag valde tidigt att fylla hjärtat med kärlek istället för hat och bitterhet. Det är svårt men det går.

Kram och lycka till!