.

Vart går gränsen?

Jag läser era högst uppskattade kommentarer
och förundras lite... ?

Flera av er verkar tycka att han redan har varit otrogen?!?
Men har han det??
Tycker ni det??

Anser DU att han redan har "gått över gränsen"?
Är det som har skett något som kan kallas för otrohet?
De har ju faktiskt inte ens rört varandra (ännu)...??


Vad tycker du?

Njae, otrogen i tankarna kanske och visst gått över gränsen men nä, inte otrogen ännu....

Tack för söta kommentaren.

KRAM!!!

Sv på din kommentar:

Nu är jag tillbaka på banan igen! Tack för kaffet - det var nog det som behövdes! ;)

***



Gått över gränsen? Ja, absolut. Han inser ju själv att det inte är riktigt lovligt.

Otrogen? Svårt... Än så länge har ju inget hänt - men å andra sidan, när man själv vet att det man gör är fel..? Hårfint.

Kära du, det kan bara du avgöra. Bara du kan bestämma hur det känns för dig och er!



Men visst, nog är en gräns passerad. Och jag vet, när en gräns är raderad försvinner de andra ganska lätt.



Ta hand om dig och sköt om dig så gott det går!

Kram

Det är svårt.

För mig handlar det om att svika ett förtroende. Tilliten försvinner och på ett sätt är det mycket, mycket värre än en ev. otrohet i sig.

Han har ju sms:at och mailat och haft en form av relation till den här kvinnan, väldigt medvetet bakom ryggen på dig.

Det är bara du som kan avgöra om du kan och vill lita på honom igen och hur pass mycket hans svek skadat ert förhållande.

Även om han fysiskt inte varit otrogen som du säger så skulle jag ändå känna mig bedragen.



kram

Jag tycker att han är mentalt otrogen. Vart gränsen går beror i min ögon på vad man tillåter varandra inom relationen. Men ofta tror jag att man inte pratar så öppet om det i sin relation. Så jag tror man själv vet när man har passerat gränsen......vilket jag tror att han vet att han redan har gjort - även fast dom inte varit fysiska.

Nej inte otrogen.. Men förhållandet bygger på lojalitet och lojaliteten är sviken från hans håll.

Och jag brukar säga att: har man ingen lojalitet så är det svårt att bygga något seriöst.

Eftersom du redan gett facit, så vet jag ju liksom att han kommer att vara det.. snart... förr - eller senare.



Men utifrån berättelsen så här långt - själva otroheten i sig behöver ju inte vara gränsen. Längtan, lusten och framförallt hemlighållandet, bristen av öppenhet skulle jag nog själv ta t o m mer illa vid mig av. Ett förtroende och en tillit som brutits - då har man i mina ögon gått över gränsen.

Hej!

Tack för din otroligt fina kommentar på min blogg. Den rörde mig djupt. Som jag så ofta skriver så känns det lite som att all smärta är värt det när man kan beröra någon annan.



Jag tror att jag har en ganska annorlunda syn på relationer. Kanske är det just därför jag kämpar så mycket med dom också vad vet jag. Men jag vill se det som att man har två liv, varsitt, men väljer att leva dom bredvid varandra.

Grundtanken med hela den synen är att man ALLTID väljer om man vill vara i förhållandet eller ej. Man är boss över sitt eget liv, man står inte och bara ser på när saker "händer".

Om man då tänker på det och tänker att en helt plötsligt börjar pyssla med annat. Börjar leva lite vid sidan av någon annans liv. Jag vet inte, men det känns som att den personen kanske redan har valt då? För det handlar ju om att alltid uppskatta varandra, ta till vara på det man har. Jag säger inte att det är ens fel för man är faktiskt två i ett förhållande. Men det kanske inte var helt rätt då? Det kanske inte var så att liven var på väg åt samma håll på den stora kartan över livet.



Vet inte om detta faktiskt ger något eller om det bara är flum. Men det är mina tankar.



Varm kram till dig!

. Tankar skapar känslor, och när känslorna blivit tillräckligt starka, förmår de människor att handla.



På tal om moral och omoral så kan man kanske titta på saken ur Bibelns perspektiv!!??

”Jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt. 5:28