Jag kämpar emot..












Ibland känner jag mig som en sliten gammal brandvarnare utan batterier..
(..jag ser ju elden men kan inte göra något åt den..)
 
Jag har den där stickande känslan under huden, men jag kan inte riktigt beskriva den..?
(..och även om jag kunde beskriva den så vet jag inte om jag hade gjort det..!?)

Jag hämtade morgontidningen i morse medan kaffebryggaren puttrade hemtrevligt i köket..
Det första jag såg när jag slog upp tidningen var ÄLSKARINNANS ansikte som log mot mig genom trycksvärtan.. 
Jag såg alla de bokstäver som formar hennes för och efternamn och jag såg att hennes blanka svarta hårspänne höll på att glida ur luggen på vänster sida..




Hon såg så glad ut.
Lycklig?!





Smärtan viskade plötsligt hånfullt till mig.. *viskar*

Den vinkade mot mig med stora överdrivna rörelser och försökte burdust göra sig påmind men jag ignorerade den beslutsamt för jag vill inte vara en del av smärta och förnedring längre! Jag bläddrade snabbt vidare till sporten medan kaffebryggarens puttrande försiktigt tystnade där borta på köksbänken..









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0