.

Små ojämna
sylvassa skärvor
tränger in
alltför djupt
under min ömtåliga hud

han ser det
han vet det
men han kan inte ta in det
för rädslorna har tagit överhand
han agerar som en robot
utan rent blod
i sina vener

 Och han kan inte läka mig
kan inte trösta mig
han kan inte krama om mig
eller ge mig hopp

inte den här gången
och aldrig igen

Jag måste hjälpa mig
måste hjälpa mig bort från honom

för det är han som strör ut dem
De sylvassa ojämna skärvorna
av det
som en gång
var
VI