Låt mig andas






Nutid:
Till mina underbara fina läsare:
Bemärk väl att jag har två kategorier i bloggen, dåtid och nutid. De svåraste stunderna som finns beskrivna här är skrivna i dåtid, i nutidskategorin finns ljusare tankar från andra sidan mörkret. Jag ser själv stora skillnader mellan dessa två kategorier, och jag hoppas att även ni läsare gör detsamma. Jag ligger inte blödande på asfalten och kvider längre. Nej, jag har rest mig upp, borstat bort smutsen från mitt hårt skrubbade skinn, och jag är på väg åt rätt håll nu, hand i hand med självrespekten, min bästa vän.. Jag flyger högre nu.. Så tyck inte synd om mig, för det gör inte jag. Jag tror att allt som sker sker av en djupare mening och jag litar på att Livet leder mig rätt.. ♥












Hon satte sitt vassaste strypkoppel
runt mitt ömtåliga hjärta..
(Dessutom satt det åt fel håll,
så att kedjan inte kunde löpa fritt i sin ring,
utan ströp konstant
mer eller mindre)

Och då och då
med jämna mellanrum
men alltid lika oförberett
ryckte hon överlägset 
och hårdhänt
i kopplet
så att kedjan ströp
hårt
hårdare

och när jag kippade som mest efter andan,
när jag febrilt försökte svälja vanmaktens uppstötningar
och hålla fast mitt eget skinn
närmast kroppen
så fick jag lära mig att kriga vilt
i mitt eget hem



(där jag borde varit som tryggast)



Jag lärde mig att slåss
med de våldsamma skuggorna
efter henne










 


Kommentarer
Postat av: oroshjärta

tack! "ibland är en dröm det finaste man har"

2009-09-06 @ 12:02:58
URL: http://hornsgatanminauorta.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0