Ännu mer förbjudna känslor..
På tal om förbjudna känslor..
Det finns faktiskt dagar då faan själv flyger i mig..
(I tysthet förstås, för jag är ju en väluppfostrad flicka)
;)
Jag vet ju att älskarinnan längtar efter kärlek
(det har hon ju tydligt gjort klart för mig)
Jag vet ju att hon förmodligen redan har hittat en ny man
(flera?) att skicka sina utmanande lockande mms till
Staden som vi bor i är inte alltför stor
vilket betyder att jag med all säkerhet kommer att få veta
vem hennes framtida avgudade man är,
när hon väl har fångat någon av värde i sitt klibbiga nät..
HON skadade mig
så sjukt mycket
när HON valde att snärja in sig i min man..
JAG kan skada henne
sjukt mycket
om JAG väljer att snärja in mig i HENNES man..
Jag vet.
De här tankegångarna låter inte friska..
Det här låter inte sunt alls.
Jag vet det, men jag ler ändå finurligt när jag skriver det här..
Jag är ingen hämndkvinna..
Absolut inte
(Ni kan andas ut..)
Jag har större självrespekt än så..
Men ändå.
Tanken lockar mig
i mina mörkare stunder
och bara vetskapen om att jag kan
får mig att le
förlåt
*ler i smyg*
När jag läser dig Leia kommer jag att tänka på
http://www.youtube.com/watch?v=0KV-PTK0UZ4
varför vet jag inte men...
...du sätt dig inte på ett tak va ;-D
Sådär är du inte ensam om att tänka. Inte alls.
Manutan..
Du chockerar..
Har du någon aning om hur mycket JUST PRECIS DEN låten betyder för mig?! Den symboliserar så sjukt mycket för mig och när jag tryckte på "play" så kastades jag trettio år tillbaka i tiden på ett ögonblick.
TACK för tårarna i ögonvrån.
Tack för leendet du nyss gav mig.
:)
...at the age of thirty-seven... sjunger
Ja, du Leia. Hämden skulle kunna vara ljuv. Jag har tänkt tanken flera gånger. Tänk om jag skulle dejta hennes man, som hon lämnat. Då skulle hon bli galen. Och då ser jag djävulshornen växa i pannan på mej, men det blir ju aldrig mer än en tanke och ibland en känsla som biter sej fast ett tag, men det går över. För det kommer inte att ske.
Ibland säger djävulen inom mig att jag kan locka, reta, förblinda och egga hennes nya kärlek utan att löpa linan ut.. DET skulle nog inte ge mig dåligt samvete??!
Bara för att förvrida hans sinne liksom..
Bara för att ge henne lite av hennes egen medicin?
Dumma tankar.
Jag vet.
Kram :)
Jag är så, ursäkta ordvalet, jävla trött på "henne". På att "hon" har blivit en del av mitt liv. Jag valde inte "henne",jag finner inte "henne" tilldragande och attraktiv, inte ens snygg. Så varför blir jag inte av med "henne"? Varför har "hon" blivit ett spöke i mitt huvud? Det är inte sunt. Jag måste börja fokusera bara på mig, på oss och framtiden. Hon var bara någon som gjorde ett kort gästspel i vårt liv, ett misstag, vår "kaninkokerska". "Hon" kan inte skada oss mer nu, det kan inte bli värre än så här.
Min största hämnd skall bli att bli lycklig igen. Att glömma "henne",förminska "henne", gå vidare med huvudet högt. Med värdigheten i behåll. "Hon" kommer inte åt mig mer, "hon" kommer aldrig att höja sig till min nivå. Aldrig.
Stor kram
Du, vännen..
Jag har svarat på din förra kommentar i inlägget här under. Ville bara säga det så att du inte missar det.
KRAMAS
Chockerar?
Om jag kan chocka dig så är det kanske just det du behöver ler
Kanske kan jag dra upp fler kaniner i min hatt. Vem vet?
Alla människor mår bra av att chockeras, av att då och då skakas om.
Jag med.
Så snälla rara Leia...chockera mig. Skriv något jag inte väntat mig. Något jag inte visste att jag behövde.
Den senaste tidens inlägg är som vanligt som ordpärlor trädda på spindeltråd men inget som chockerar eller ens fövånar...
Hoppsan..
"Skriv något som du inte har väntat dig..."
Hm...
Svårt det där...
Jag skriver ju direkt ur sinnet, ur hjärtat, och jag vet inte riktigt vad som är väntat eller oväntat, mina fingrar smattrar mot tangentbordet varesig jag vill eller inte..
Jag har inte en plan när jag skriver, jag bara skriver... Vissa dagar känner jag mig "bitchig" och stark, då speglas det i inläggen (antar jag).. Vissa dagar blir jag mindre och kryper ihop i fosterställning i soffan.. That´s the way it is..
Bara att gilla läget..
Vad hände med dig och HENNE?
Får vi aldrig veta?
Förlorade du båda två?
Hur mår DU idag?
Det är så man känner...inget konstigt med det. Sen har vissa spärrar att inte hämnas, vissa hämnas..kanske inte nåt konstigt med det heller..bara som vi är olika:-)
Ibland kan vetskapen om att kunna göra räcka till:-)
Kram!
Har nyligen hittat din blogg och suttit gråtandes framför denna ett par kvällar när barnen somnat. Jag är numer också en "bedragen kvinna". Jag är uppryckt med rötterna och flyger i vinden med en rädsla för var jag kommer att landa. Om jag landar. Din blogg har i alla fall hunnit skänka mig en liten förtröstan och har bestämt mig för en egen blogg. Få se vad det blir av den. Ditt sätt att skriva är så vackert. TACK!
