Skavsår i hjärtat









Kan man ha skavsår i hjärtat?
Hur stillar man en själslig blödning?

Han smyger sig undan igen
vill inte se/uppleva/känna/tänka
och jag orkar inte leva i hans fejkade låtsasvärld
där man tar fram gigantiska sopkvasten så fort det bränner till under huden..

Han vill inte ha barnet.
Han vill att vi gör abort.
Skälen till hans åsikt är lika många som nyanserna i gatstenarna på avenyn
men inga av argumenten håller i en djupare diskussion
och han avslutar alltid samtalen med
r ä d s l a och p r e s t a t i o n s å n g e s t

Jag döljer min lilla begynnande mage under stora tunikor och klänningar på dagarna..
Jag känner hur brösten stimuleras och förändras
och hela min kropp signalerar och alarmerar graviditet dygnet runt..

Han delar inte min nyfikenhet alls..
Han delar inte mina frågor, funderingar, min glädje, mina känslor, mina tankar..
Han känner ingen kärlek till det lílla liv som växer i mig och det förstummar mig på ett obehagligt sätt

Han vågar knappt titta på min mage..
(Jag tror inte att han har gjort det en enda gång sedan vi fick veta faktiskt,
det verkar som att han undviker att titta på den..)



Det gör mig så ledsen...















Kommentarer
Postat av: Kristina

Jag lider med dig.

Hur det än är så är ni ju två om den här bebisen. Även om han vill och försöker kan han inte sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting eller begära att du ska göra abort. Han har varit lika delaktig till att skapa det här livet som du.



Vad vill han egentligen? Hur mycket ska du ta och orka? Vill han leva med dig? Har ni känslor kvar för varandra?

Det låter som om ni verkligen måste penetrera det på djupet, oavsett vad som blir slutresultatet. Familjerådgivning är ett bra tips just nu. Även om det kanske inte lockar så mycket.

Och du måste ställa dig frågan, klarar du av att ta hand om en ny bebis och tre andra barn själv, utan honom. Bygga ett nytt och eget liv åt er själva.

Ta reda på vad du vill kära du, för din egen skull. V a d v i l l D U?

Vad behöver DU?

Vad vill du inte?



Men jag tror att du måste ta reda på det snart och välja hur DU vill ha det. Med eller utan honom.



Stora styrkekramar till dig!! <3

2009-11-09 @ 19:03:11
Postat av: G

Åh, söta du, vad svårt det där är. Jag önskar så för din skull och er skull att ni kommer fram till något som är bra för er alla.

Kram till er.

2009-11-09 @ 20:15:02
Postat av: Mikaela

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara i din situation. Så svårt!

Ett barn som är välkomnat och älskat av en.

Men tror du inte att han någonstans ändå verkligen vill ha det barnet och verkligen älskar det också.

Men att rädslan blokerar hans känslor?



2009-11-09 @ 21:32:28
Postat av: Anneli

Jag som inte kan förstå att man kan vilja välja bort, inte vilja ha, jag lider när jag läser dina ord och vet inget att säga annat än att jag sänder dig de varmaste bamsekramar.



2009-11-09 @ 22:56:32
URL: http://anneliskriver.blogspot.com
Postat av: oroshjärta

Skavsår ....avgrundsdjupa..känner med dig efter läst din text! Ingen borde behöva uppleva det...KRAM!

2009-11-10 @ 07:38:49
URL: http://hornsgatanminauorta.blogspot.com
Postat av: Alaska

Otroligt jobbigt för dig! Han kanske tycker att ni har just lagt en jobbig tid bakom er och bara behöver lugn och ro. Och du? Kanske känns det som en nystart, ett bevis för att det är NI som är familjen, nu och i framtiden. Att vara gravid utan att mannen vill är ju helt fruktansvärt, man känner nästan bara skam när man borde bara känna glädje. Hur ska du göra Leia? Hur skulle jag ha gjort?? Måste tänka....

2009-11-10 @ 12:41:40
Postat av: Eyla

För att vara ärlig, Leia.



Ett barn som föds, ett liv som kommer till världen är sällan något som man ångrar.Det kan vara jobbigt i bland, arbetssamt och kämpigt med spädbarnstiden men ett liv ångrar man inte. Om han däremot indirekt tvingar Dig att göra abort och välja bort ett liv så tror jag att Du alltid på något sätt kommer anklaga honom för detta. Det kommer gnaga och förgöra Dig. Det kommer nog för alltid ligga som en mur emellan Er. Något han tvingade Dig att välja bort. Mot Din vilja.



Du kan ju å andra sidan tvinga honom att mot sin vilja bli pappa. Ur hans perspektiv just nu så är nog det lika illa....men......som jag skrev.....på sikt så ångrar man inte ett liv.



Han kommer givetvis älska detta barn också. Älska det för att det är hans lika mycket som Era övriga barn.



Vad det gör med Er två är däremot mer osäkert. Kommer han att ta avstånd ifrån Dig? Kommer det nya barnet att innebära arbete och plikter som han inte klarar av just nu? Kommer det att splittra Er? Jag vet inte. Det är något Ni måste jobba på tillsammans och som någon skrev här ovanför, HAN måste ju visa vad det är HAN vill. Älskar han dig? Vill han leva med Dig? Vad är han beredd att ge?



Det är ingen avundsvärd situation Du befinner Dig i just nu. Vilket ju är tråkigt för det borde ju vara glädjens tid.



Tyvärr tror jag att Du själv måste bestämma vilket alternativ Du själv orkar leva med. Vem/vad Du absolut inte är beredd att offra.



Be om hjälp Leia, hjälp att bena i alla tankar. Gå tillsammans och prata med någon.



Jag är verkligen ledsen, Leia. Ledsen för att Du inte kan/får glädjas över det nya lilla livet och ledsen för Din skull att Du skall behöva genomgå detta.



Många kramar från mig.



2009-11-10 @ 15:06:20
URL: http://ettlitetrum.blogg.se/
Postat av: Maja Gräddnos

Stor kram. Stor, stor kram.

Jag vet inte om du vet det, men det var ju när jag berättade för Pelle att jag blivit gravid med Bull som Pelle bekände att han varit otrogen.

Allt detta finns i min gamla blogg som jag tyvärr var tvungen att stänga. Men säg till om du vill läsa den så kan jag ordna det, maila mig i så fall på [email protected]



Och igen, KRAM.

Fan vad livet är svårt ibland.

2009-11-14 @ 22:34:11
URL: http://majagraddnos.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0