.

Lilla Liten..

Otäcka avgrundsdjupa ångestfyllda skrik
på ett ensamt kallt badrumsgolv
färgat av ren och skär smärta

Mina kupade bloddränkta händer 
runt ett litet ihopkrupet foster
som inte fick fortsätta..

Förblindad av tårar
förtvivlat kippandes efter luft
försökte jag titta
fastän jag inte ville (in-) se

Så skyddad
låg min lilla Liten ♥
i sin lilla varma håla
med en tunn skör hinna
som en genomskinlig slöja
över den lilla lilla kroppen
(så oförberedd, på det som skulle ske..)

Jag kommer aldrig någonsin kunna radera
alla dessa hemska groteska bilder i mitt minne..

Hur det lilla huvudet stack upp ur hinnorna i amnionhålan..
Hur jag försiktigt strök bort den innersta hinnan för att kunna se..
Hur skör dess tunna hud var,
hur de små händerna såg ut där de vilade stilla mot den höjda bröstkorgen,
den lilla ryggraden som lyste genom huden och navelsträngen som förband lilla Liten ♥ med mig...

Hur min lilla Liten ♥
föddes alldeles för tidigt
för att ens ha en chans
till Liv..






 



  

<3

Det är omänskligt. Ingen borde behöva gå igenom ngt sånt.

Tänker på dig.

Åh, vännen!!



Skickar de största, varmaste kramarna! ♥

Lilla lilla hjärtat.



Allt kommer bli bra. Låt det värka ut och ta den tid det tar. Du vet, jag har varit med om samma sak.

Bilderna bleknar, värken i bröstet försvinner för det som inte blev. Liv har du runt omkring dej och glöm inte bort att du är Liv.

Snart torkar tårarna på din kind.

Ditt hjärta blir helt igen.



Kärlek

Jag har tilldelats ett förtroende av stora mått. Det förstroendet kommer jag vårda ömt och bergfast!Att få det förtroende gör en såklart varm i hjärtat, men när jag kliver in här fryser precis allt till is i min kropp....Vill inte ta in. Vill inte att orden ska stå där. Hoppas att jag "gått fel"...men inser med stor smärta att jag inte har det. Att det är min älskade äkta vän som just nu genomgår något av nästintill omänskliga mått. Jag blir mållös och som du vet ligger det inte nära till hand för mig...

Inga ord i världen kan trösta. Inga ord i världen kan just nu ge ett svar på meningen med din prövning. Jag tror inte heller att man ska söka svaren där just nu. Processen av chock och sorg är i sin linda och där ska du nu få vara tills just du är mogen/redo att ta in något mer. Det viktiga är att du är bland människor som kan vara en axel att gråta mot. En värmande famn av kärlek och tillåtelse till att vara i alla känslor som nu åker berg- och dalbana i din kropp. Förbanna ingen av känslorna. Jobba inte bort dem. Låt dem få vara där de är trots att det måste skära som knivar inom dig....



Älskade vän...Min kärlek, stöd och kramar i massor har du även om jag gråter med dig just nu....



Var rädd om dig!

Finns inga ord, inget jag kan säga.

Sänder varma tankar.

Kramar