Förlåt älskade Liten, förlåt..
Det kom inga tårar under sjukhusbesöket idag..
*lite förvånad över hur irrationellt sorgen beter sig*
Det vällde visserligen över i ögonvrån några sekunder
när hon pratade om längtan
men inget mer..
Nej, det var mer en påtaglig ilska i min trötta kropp idag..
Jag ifrågasatte starkt,
hur det som enligt expertisen var "omöjligt"
faktiskt kunde ske,
och jag hävdade bestämt min rätt
att få godtagbara förklaringar,
något som kan bekräfta det vi har upplevt,
något som kan förklara hur lilla Litens ♥ hjärta
kunde fortsätta slå
så l ä n g e
trots dödsdomen..
Trots kylan i yttervärlden?
Trots avsaknad av den varma trygga livmodern?
Trots brutalt klippta band och chanslös kamp för överlevnad?
Livet är inte alltid vackert och rosaskimrande,
men kuratorn i det roströda vackra huset
lovade att hon skulle ordna en tid till oss
med en specialist
för att försöka ge oss ett svar på
varför..
Förlåt älskade Liten ♥
Förlåt.
Men hjärtat. du har inte gjort något. du har inget att säga förlåt för.
Som du vet så finns jag här och tänker på dig.
All kärlek till dig. Håller i och håller om.
Jag kunde ju inte rädda..
Kunde inget göra..
Kunde inte rädda, hjälpa, vagga till ro..
Det gör så ont..
Hur skulle du kunna det? Det fanns ingenting du kunde göra.
vill ta bort det onda. vill plåstra om dig och ta bort det onda.
önskar du inte behövde gå igenom det här.
Som mor vill man ju alltid SKYDDA sina små..
(du vet vad jag talar om..)
INGET i världen får skada barnen. Man skyddar dem med sitt eget liv om det är tvunget, eller hur..
Just därför kan jag inte med ord beskriva känslan av att hålla i mitt lilla värnlösa foster, och inte kunna göra nånting mer, än att se det dö..
DET smärtar så djupt Mia..
(vet att du förstår..)
Åh, om jag kunde göra någonting! Det gör så ont att läsa det du varit med om. Hur det var för dej kan jag inte ens tänka!
Jag skickar många,många kramar och varma tankar, lite men välment!!!
KRAM
