.

Timmarna som passerade blev till dagar..
Dagarna som passerade blev till veckor, och hans sinne vacklade från minut till minut..







Hon var spännande, outforskad, het, lockande, kittlande
och hon slet beslutsamt i honom på ett sätt som han inte var van vid..
Jag själv stod nog mest för trygghet, kärlek och grå samhörighet,
och vardagen var förstås inte alls lika erotiskt eggande som den förbjudna trappuppgången på Söders gator...

Så kom då dagen då hans chef erbjöd honom att jobba på annan ort i några månader..
Det skulle förstås ge ett rejält tillskott i kassan och de övriga villkoren var alltför goda för att slås ner..
Vi diskuterade faktumet över en kopp kaffe en kväll, och jag kunde inte se något hinder med hans traktjobb..?

-Klart att du ska åka. Varför inte? Vad har du att förlora? Du kommer ju hem på helgerna hjärtat..
resonerade jag stöttande och två veckor senare var allt klart, han hade åkt.




Trettio mil bort
Fysiskt

Trettio mil bort
Psykiskt




Hans arbetspass blev plötsligt så långa,
och om kvällarna kände han sig ensam när hans tankar allt oftare började smita ut genom den dolda bakvägen..

Och jag tror inte att han själv riktigt kan sätta fingret på exakt när hans hjärta inte längre förstod villkoren för KÄRLEK,
men hotellets renbäddade sängar kunde inte längre värma hans längtande kropp tillräckligt,
och älskarinnans lockande telefonnummer fanns ju redan inmatat i hans repiga jobbmobil..