Osynlig
Osynlig
Jag måste vara osynlig?
Genomskinlig?
Transparent hud med alltför suddiga kanter..?
Jag syns inte!
Hallå?!?
Jag är här!!
Jag finns här!
Jag känner, jag andas, jag mår och jag undrar..
Är det bara jag som undrar??
Varför känner jag mig så ensam trots att du sitter alldeles intill mig?
Varför ser du inte mina tysta tårar och mitt förvridna ansikte?
Mina ord verkar inte nå dig?
Bort.
Jag är på väg bort nu..
Sakta, sakta, men åt fel håll..
(...och du ser inte ens.. du märker inget...???!)
Vägen har delat sig..
Du har ditt, jag har mitt,
vart ska vi mötas?
När ska vi fläta samman våra liv till ett igen?
Kommentarer
Postat av: M
Vägarna är inte utstakade alltid.
Postat av: hon den andra
Nej, du är inte osynlig. Det är han som inte vågar titta!
Postat av: Anna
Hej...det där låter inte bra...alls! Jag antar att det är nutid? Var rädd om dig själv, det är den enda du måste vara trogen i slutändan!
Trackback