Bara på låtsas..
Jag förlamades nog av alla de där ut- och invända lögnerna.. ?!
Paralyserades en period av mitt liv..
Jag fick smaka på sveket under ändlösa vilsna maj-dagar
och jag lyssnade på klangen
av alla de bottenlösa smutsiga ord
som bara var på låtsas
Hans desperata ursäkter tappade mer och mer av sin flagnande färg vartefter minutrarna gick:
det kanske var därför hon addade mig?! Eller kanske för att vi har setts på stan en gång, en sekund?
Jag tror att det var henne jag såg en gång med en rinnig mjukglass vid Tempos stora entrédörrar..?
Jaa, eller hur!!?!
För helvete!!
WHATEVER!
Det var som att sitta och lyssna på de sämsta jävla sagor som någonsin hade skrivits..
Varför skulle jag?
Varför skulle jag förnedra mig så?!
Trodde han att jag var dum i huvudet eller?!?
När började han underskatta min intelligens så brutalt och känslokallt?
Min kropp började att skaka okontrollerat av insikten..
Mina tänder skallrade hårt mot varandra och nattsvart blev dagen..
Jag skrek åt honom så att saliven spottade ur min mun..
Jag trängde in honom i enkelriktade hörn som han själv hade målat upp..
Jag pressade ur honom en massa oigenomtänkta vaga meningar
och tavlan av fula lögner blev bara mer och mer detaljrik i takt med timmarna som gick..
Men jag ville nog så gärna hitta ett uns av sanning i det han sa
vad han än sa
bara någonting som faktiskt var s a n t
av allt han sa?
Jag VILLE tro att allt var ett missförstånd
och att allt skulle vara som vanligt igen..
Men det blev ju inte så..
Det fanns inte ett uns av sanning i det han sa
vad han än sa
det var faktiskt ingenting som var sant.
Ingenting
Totally speechless av hans sätt... men fullständigt och äkta imponerad av ditt sätt.
...ditt sätt att sätta ord på känslor.
Sällan skådat en som skriver så bra och detaljerat.
Det är nog önskan att det inte ska vara sant som förblindar mest.
Jag kommer snart tillbaka förresten, jag har samlat tankar och mod och andas normalt igen. Snart så!
