Brutala insikter mitt i natten..
I MIN värld, i MIN sanningsbild
så sker inte otrohet utan anledning.
MIN sanning är att OM någon är otrogen mot sin partner
så är det något som är fel i förhållandet..
Något saknas..
Något fattas..
Någon saknas..
Vad saknade han?
(Jag vet inte.. jag har ingen aning..)
Om ingenting saknades så skulle otroheten aldrig ske..
Det är min personliga åsikt och det är MIN SANNING och den kan ingen ta ifrån mig.
Jag kan bara gå till mig själv..
JAG skulle aldrig ens kunna fundera i de banorna OM OM OM det inte var något som kändes riktigt SNETT i mitt förhållande och inte ens då skulle jag nog klara av att vara otrogen...
För VAD skulle det ge mig?
En tillfällig kick?
En tillfällig bekräftelse?
Jo, det förstås, men vill jag ha TILLFÄLLIGA kickar och TILLFÄLLIGA bekräftelser?
Nej, absolut inte!
Jag är inte intresserad av korta lekar och stulna blickar..
Jag är inte intresserad av katt-och-råttalekar..
Otrohet finns inte i en bra relation.
Aldrig aldrig aldrig i ett sunt förhållande med ömsesidig respekt och hundraprocentig kärlek.
ALDRIG!
Alltså blir min brutala insikt så smärtande tydlig för mig :
Han saknade något hos m i g.
Han ville ha något som jag inte kunde ge honom.
Han längtade bort.
DET gör ont.
Det gör ont att INSE att det faktiskt VAR så.
Det gör ont att inse att bakom hans slutna ögonlock fanns en naken kvinna,
och den nakna kvinnan var inte jag.....
Det gör sjuhelvetes ont...
Jag överlever och jag vet att jag kliver stark ur det här när jag är redo.
Det här är MITT liv.
Det är HÄR och NU jag lever.
Jag VILL vara älskad till hundra procent.
Jag VILL vara respekterad till hundra procent.
Jag VILL känna mig uppskattad och önskad.
Gör jag det?
Till hundra procent?
Jag tänker också som du om otrohet.
Men man måste också komma ihåg att det är ett delat ansvar. Eftesom vi inte är tankeläsare så hänger det ju också på att den andra parten talar om vad den känner, önskar och vill.
Även om han saknat något i dig så anser iaf jag att du kan kräva att få veta vad det var.
Hur ska man annars kunna lappa och laga?
Håller med dig angående vad du skriver, och jag tycker precis som du. Har man inte kommunikation, så öppet att man pratar om det som inte är bra, då kan det tyvärr ske detta. Kommunikation är A och O.
Gör man någonsin det? Till hundra procent - oavsett??
Nej, man gör nog aldrig det helt till 100%, men väl så mycket att det räcker, att man är tillfreds.
För mig som står på andra sidan är det en tröst att tänka som du, att otrohet visar på att något är fel. Det ger mig en liten, liten chans.
Och samtidigt vet jag ju att det är fel.
Kram
(funderar länge på det du skriver)
För mig är det SJÄLVKLART att man ska känna sig älskad och respekterad till 100% i en relation..?!?!?!!!
Varför inte?
Hur resonerar du?
nyfiken
Ska man "nöja sig" med 50 % respekt och kärlek?
Ska man inte vara TRYGGA med varandra i en relation? Kan man vara TRYGGA med varandra i en relation om man inte känner RESPEKT och KÄRLEK?
Jag förstår nog inte riktigt hur du menar...
Förklara gärna!
:)
Kommunikation är svårt, jag borde nog ha utvecklat det hela mera...
Har nog inte sett några procentsatser för mitt inre. Det jag fastnade för var "vill känna" "vill vara" och just "till 100%". För i 100% läser jag även in : ALLTID. Det ställer ju även krav på mig.
Vet med mig att varken han eller jag uppskattar den andra till 100%, ALLA dagar, HELA tiden. Tvivlen kommer - hos båda - av och till. Men när det verkligen gäller finns vi alltid där för den andra - åtminstone hittills. Tryggt - jo - näst intill slentrian emellanåt.
Men ibland tippar det liksom över och respekten och kärleken får stå tillbaka ett tag. Kanske inte så länge, men dock. Men jag tror inte att dessa "dippar" försämrar vår relation på längre sikt.
Eller så är det bara jag.
Inte ens i den totalt osjälviska, gränslösa kärlek mina föräldrar gav mig vågade jag känna, tro att det var så, till 100% hela tiden. Fastän att jag innerst inne egentligen visste - familjens svarta får till trots. När jag tänker efter noga, har nog respekten för mina barn inte heller varit helt 100% alla gånger.
Det här med 100% är nog helt enkelt en brist hos mig som människa - åt båda håll.
Ungefär så - en roman senare.....
:)
