.

Dränkt i tårar

Dåtid:



Kalla mig besatt om du vill, men jag begärde faktiskt att få en samtalsspecifikation på hans äckliga repiga jobbmobil, och idag ligger det alltså hundrafemtiofyra brännheta sidor från Telia på köksbordet bland hårda brödsmulor och utspillt Oboypulver. På dessa äckliga papper finns nästan allt som har hänt mellan dem dokumenterat..

Alla söta smickrande sms
Alla erotiska nakna mms
och alla sena samtal med tunga spruckna andetag och förvirrade hånglande bokstäver..


Vill jag läsa skiten?
Nej.. (och ja på samma gång..)

Vill jag veta sanningarna?
Nej.. (och ja på samma gång..)


Jag känner hur obehaget plötsligt och brutalt tränger sig in under mitt skinn, och trots att jag har haft en helt underbar dag tillsammans med barnen så beslutar jag mig ändå för att riva upp det stora kuvertet från Telia (och sårskorporna invid hjärteroten.) Jag är väl medveten om att när jag har gått igenom alla dessa idiotiska siffror och minutrar och timmar och sekundrar hit och dit så kommer det SMÄRTA igen.


S M Ä R T A


(...och det känns så otroligt urbota korkat av mig att utsätta mig själv för smärtan igen, för hade jag inte kommit vidare?!! Hade jag inte börjat vandra framåt?!! Hade jag inte tagit ett steg uppåt på stolthetstrappan kanske???!... )

 

*funderar för mig själv*




Ändå måste jag..
För att komma vidare..
Måste få veta sanningen..
Ocensurerad






























Någon timme senare:

Nu har jag läst skiten, om och om igen..
Siffrorna dansar krigsdans framför mina trötta röda ögon och återigen får jag konstanta kväljningar och en pervers lust att kräkas... (..som om det skulle hjälpa...? ...som om det skulle få bort smutsen på våra vita lakan..?)
 
Han har tagit varje litet tillfälle i akt.. det ser jag tydligt på samtalsspecifikationen..
Tvättstugetimmarna har förtrollats till förbjuden och stulen tid med hennes ömma röst, och tiden på Ica Maxi har blivit telefontid med en långhårig blekt blondin, och aldrig någonsin har jag väl känt mig så tillintetgjord och förlöjligad som när jag fick läsa hennes hånande ord om MIG, om OSS, om MITT liv och om MIN vardag..

HAT är ett starkt ord. Jag vet. Jag brukar inte välja att använda ordet hat.
Men just nu är det det enda ordet som passar in i min känslostämning.. 


Förlåt..
Jag är bara så jävla sjukt trött just nu..



*krama mig, snälla, krama om mig en stund.... Jag behöver det mer än nånsin..*

Fan!

Som vanligt gör det ont att läsa dina ord...

Du kan inte låta bli att riva sönder dina tunna sårskorpor. Varför?

Du vill veta "sanningen" hur skitig och plågsam den är, säger du.

Gång på gång på gång på gång

Varför?

Fan...

Jag tycker inte att du på något sätt gjorde fel som begärde samtalsspecen. Man ska gå på sin magkänsla och när inte han har mod nog att säga som det är var det rätt att ta reda på det.

DU måste ju få veta för att DU ska kunna gå vidare.

Jag tror inte man riktigt kan vandra framåt i full fart förrän de flesta frågorna har fått svar.

Hur ont svaren (och sanningen) än gör.



För vem vill egentligen leva i ovisshet och osäkerhet?



Kramar om.

Igen.

kolla gärna in min blogg & skriv va du tycker! :)

Jag får tårar i ögonen.

Svek är det ordet jag verkligen känner när jag läser detta. Fy vad hemskt!!

Man äger ingen men man MÅSTE kunna lita på varandra.

MÅSTE!



Jag förstår verligen också att du behövde se och behövde läsa. Ibland behöver man sånna saker för att ens kunna fundera på att lämna och gå vidare...



STOOR KRAM!

Jag vill tipsa dig om två böcker Leia (jag är extremt skeptisk till självhjälpsböcker, men de här har faktiskt hjälpt mig): The Monogamy Myth av Peggy Vaughan och Älska livet som det är av Byron Katie. I den ordningen.



Jag har också läst samtalsspecifikationer, letat igenom telefon och mail ett oändligt antal gånger. Jag hoppades nog att jag skulle hitta något som hjälpte mig att fatta ett beslut. Jag hittade inget, men även om jag gjort det tror jag inte att det hade förändrat något förutom att jag hade mått sämre. Till sist blir tanken ens värsta fiende. Ingen kan få dig att må dåligt utom du själv. Det låter banalt, men så är det faktiskt.



Ta hand om dig

SV:Nej, du flummar absolut inte, det var snarare huvudet på spiken! :-)

För visst är det precis så - hur man känner sig inuti avspeglas så tydligt utanpå.

Tack snälla för tipset..

Jag är inte skeptisk till självhjälpsböcker, så jag garanterar dig, jag ska absolut kolla upp de böcker du nämner. Finns de på biblioteket kanske? Eller måste jag köpa dem?



Jag kollar upp det.

Och tusen tack igen. :)



Snälla rara.....