.

Jag förstår..

Jag kan se vad han föll för..
trots att det gör ont

Jag kan förstå hans kittlande nyfikenhet
för hennes busiga gröna ögon
glittrar farligt,
och hennes kvinnliga kropp
skriker vällustigt,
och utmanande
men utan ord
helt ljudlöst..


När hon fuktade sina läppar
med ett ljusrosa läppglans från Dior
och när hon log mot honom
med hela ansiktet
så var han fast
och jag kan förstå det


Klyftan mellan hennes fräkniga bröst
och doften av hennes nytvättade hår
Svanken i ryggslutet och alltför trånga jeans,
och han kunde inte stå emot henne längre
jag kan förstå det

Hon lockade honom som en djurtämjare lockar sitt vildaste byte,
med van hand förde hon sina fingrar över de strängar som gav mest utdelning,
och snart hade hon fått honom dit hon ville..

In i nätet
Hennes nät.
Fångad.
Tagen
Makt
Överlägsenhet


Jag tror att hon njöt av vetskapen om att jag fanns där i periferin.
Jag tror att hon njöt av att sitta där
(några ögonkast längre bort)
och titta hånleende på mig
med de allra bästa korten på handen




Och jag kan förstå det också..










 

Leia

Du försöker förstå. Analysera. Jämföra. Väga och mäta. Använda ditt skarpa intellekt. Leta efter krysset på skattkartan.

Allt detta gör du när du egentligen är ett sårat djur. Du kan leta resten av ditt liv men kommer inte finna sanningen. Eller ens ett varför. Stanna. Stoppa. Andas. Flytta fokus. Bestäm dig för att må bra. Ja, man kan faktiskt bestämma sig...Det är du värd

Njae..

Inte riktigt..

ler



Rätt:

Att jag försöker förstå, analysera, väga och mäta. Använda intellektet, och leta efter krysset, YES!



MEN!

(och det här är viktigt:)



Jag känner ändå att jag är på rätt sida av sorgen..

Jag känner att jag har funnit någon slags "ro" i kroppen efter det som har hänt, och jag har hittat nya synsätt som hjälper och vägleder..



Jag sätter MIN hälsa i första rummet nu..

Jag gör saker som stärker MIG och jag MÅNAR om MIG..

Jag insåg någonstans på vägen att det bara är JAG som kan hjälpa MIG, och den vetskapen är viktig..



Jag ser det som att sorgen har sina faser. Man måste ta sig igenom dem helt enkelt. Steg för steg. Det finns inga genvägar.. In i elden, och ut på andra sidan.. Sotig, ärrad, sårad men levande!



Och vet du.

Jag älskar mig.



Joo, det är sant.



Och vet du.

Jag VET att jag är värd att älskas.

ÄLSKAS



:)

Jag tycker nog att allt det du skriver i din kommentar också lyser igenom i dina inlägg.

Visst är det uppenbart att du är sårad, men det är också tydligt att du besitter en oerhörd styrka.

Må väl.

Fina fina Leia, att älska med ett öppet hjärta är att våga ta risken att bli sårad.



Att ta hand om sej när man blöder är det enda rätta för att kunna våga älska igen med ett lika öppet hjärta.



Livet handlar om att leva inte bara ÖVERLEVA.



Tack för att du delar med dej.



Walk in beauty

Jag undrar om hon verkligen njöt. Kanske för stunden, men för det mesta kan jag lova att hon sitter i sin ensamhet och mår skit. Hon har ingen självrespekt kvar, hon är bara en svag person som faller för frestelsen. Eftersom hon inte kan bekräfta sig själv, jagar hon bekräftelse från andra. Din man till exempel. Förmodligen fler än han.



Du å andra sidan, du är stark nog att skriva om allt..öppna dig inför alla. Dela med dig av det som sårat dig mest. Du är stark och hon är svag...förmodligen är det det som gör att hon avundas dig.



Hon kanske mår bra när hon är med honom. Men när hon inte är med honom, kanske hon ser era barn. Kanske ser hon dig, då mår hon inte bra. Ångesten kommer, för att hon inte lyckas bekräfta sig själv och måste ta någon annans man för att må bra en kort stund. Mår hon ändå bra, är hon inte mänsklig..



Kram

Men betyder det då att han är en primitiv varelse som inte kan hållas ansvarig för att han ger in för den lust som hon erbjuder. Betyder det att han har rätt att kasta bort den tid du har investerat i honom/er/era barn bara för att han inte kunde motstå sina impulser. Betyder det att han är som ett barn som inte kan kontrollera sina infall och känslor. Och vad säger det om oss?? Vi som kan förstå, för jag kan också förstå. Men vad hände med ansvaret, med moralen, med ren jä**a hyfs!

När jag läser dina ord, blir jag så starkt påverkad för det är så min historia ser ut, jag återupplever varje nyans i det du skriver. Och jag blir så arg för han hade ingen rätt att slänga bort er för en impuls...missförstå mig rätt!