.

Förklädda lögner..

De där dagarna i mars
jag minns dem som i en dimma
som i ett dunkel fyllt av billig alkohol
där inget var som som jag trodde..

Jag minns smärtan
den som fick mig att krama badrumsmattan
i ren förtvivlan
för att kväva
alla inåtvända vrål

Men jag minns inte detaljerna!?

Det gjorde mig så ledsen att se
att vitt inte längre var vitt
och svart inte längre var svart

Det gjorde mig så ledsen att inse
att "ja" inte alls betydde "ja" alla gånger
och "nej" inte betydde "nej"

Att alla sanningar var förvridna
Att alla lögner var förklädda

Hans kropp befann sig visserligen inom samma väggar som min 
men hans hjärta var någon annanstans
slog hetsigt
och hårt
för henne..

Säger bara som det är...tro mig det är jobbigt. Ännu värre blir det när jag läser din blogg och inser att jag gör samma sak mot någon annan. Förmodligen mår hon lika som du mår. Det knäcker mig. Men tanken på att vara utan honom knäcker mig ännu mer. Nu har han fått för sig att han ska komma till mig i helgen och bo där, medans han säger till alla att han är bortrest...Å jag kan inte säga nej, jag förstör för dom och jag förstör min självkänsla precis som du säger..men ändå gör jag det. Trots att jag vet hur fel det är. Så tänker jag på de tjej som träffar din man, och känner mig som henne. Men jag skulle ALDRIG håna hans fru på nått sätt. Jag gömmer mig så fort jag ser henne, när jag ser hans son rymmer jag för skuldkänslorna blir för stora. Känns som om jag pladdrar på bara..Lycka till med allt, kram

Leia

Du är säkrare än jag. Du vet vad som är rätt och fel. Själv är jag vilsen utan svar. Jag har skrivit frågor till dig och andra på min blogg. Har du svaren?



Du skriver så vackert.

Maila nångång

Vill diskutera mera