Blundar hårt




Ilskan i min trötta kropp börjar så sakteliga lägga sig till ro
och istället knackar  s o r g e n  på dörren

Sorgen är så smärtsamt 
 
klarsynt

Den ser ju allt det där
som jag egentligen inte vill se..


Kommentarer
Postat av: Tizzel

Har följt din blogg på avstånd. Har gått igenom ungefär samma smärtsamma upplevelse, men du har haft mer tålamod än jag. Jag orkade inte så länge som du. Jag gick. Trots smärtan och sorgen och allt som gick förlorat, så gick jag... Det hade kostat för mycket att vara kvar. Jag höll på att förvandlas till en våt fläck, till ingenting.

Smärtan och sorgen får man leva med. Den försvinner inte. Men OM du väljer att gå, kommer du att känna att din egen självkänsla kommer tillbaka mer och mer, i små men märkbara steg!!

Dessutom tror jag att er situation inte kommer kunna förändras så länge ni är fast i de här rollern.a Förändringen kan komma först då du markerar att DU gör ett val. Att DU inte vill vara kvar i det här längre! Och vem vet vad som kan hända då? Vem vet hur det förändrar honom? Vem vet hur det förändrar dig?

Jag önskar dig mod och styrka vilken riktning du än väljer att gå vidare i.

Varm omtanke!



2011-01-19 @ 12:42:04
URL: http://tizzel-o-tazzel.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0